Idag har jag haft svårt att andas. Det är så många känslor inom mig just nu. Igår kändes livet på topp och jag kunde inte ana några negativa känslor, men idag sa det bara BOOM. Det började redan i morse med att allting var fel. Johan bäddade sängen på fel sätt (?), jag började sedan gråta av att han inte kunde sätta sig ned och njuta av en kaffe med mig och så glömde jag packa ned träningshandduken till jobbet…. Små små saker som inom mig blev så stora. Jag hatar när det blir så! Redan här fattade jag dock att det inte bara var en dålig morgon utan att det faktiskt var någonting som låg bakom mina känslor.
Det finns två grejer som jag inte klarar av. Det första är när jag inte har kontroll över allt runt om kring mig och det andra är när jag känner mig otillräcklig och inte kan vara “så perfekt som jag vill”. Det är precis där jag är idag. Säkert i morgon också.
Just nu hinner jag inte umgås med alla jag mest i hela världen vill göra det med, inte heller ta den där inspirerande AWn med människor i branschen, ringa min familj, svara på alla fina bloggmail jag har fått det senaste, svara på mina sms från människor jag älskar, betala fakturor, gå på roliga event, fixa grejer till vänner som vill ha hjälp, titta på möbler som jag borde köpa, planera middagar som jag längtar efter att anordna, göra fina blogginlägg, njuta, vara fin mot Johan….. Ni fattar och vill nog inte läsa om exakt allt jag inte hinner med.
På detta kan man ju svara ”Lär dig prioritera Henrietta!”, men det är just det som är mitt problem både när det kommer till privatliv och jobb. JAG VILL (/kan) INTE PRIORITERA. Jag vill göra ALLT och göra det bäst, vara överallt och då leverera och alltid förmedla “Det är inga problem. Jag fixar!”.
Idag hörde 6 personer av sig under samma timma och ville ha PR-tips, att jag skulle skriva om en PR-kampanj (som de tjänar pengar på att utföra men vill få mig att hjälpa dem att tjäna ännu mer på), få mig att komma på ett event, ha hjälp att fixa någon pryl billigare och så vidare… I samma sekund som alla dessa frågor kom sa jag glatt och chict ”ABSOLUT”, men sekunden efter när den ena personen säger att jag svarar segt och den andra det samma så kände jag mig misslyckad. Vi snackar om en tystnad på 5 minuter och då har jag inte ens haft tid att svara på sms från människor jag älskar. På detta ramlade den allra första elaka kommentaren in på bloggen. Där började mitt hjärta dunka, ögonen rinna och luften svår att andas in. Det handlar inte om att jag inte älskar mig själv, för det gör jag, det handlar om att jag vill att allt ska bli perfekt och att min omgivning ska tycka att jag är en snäll, glad och oegoistisk person. Men varför ska jag alltid försöka göra det övertydligt och inte våga säga nej? Jag är ju snäll och troligtvis märks det. Jag hoppas det i alla fall.
Jag har lite att jobba på…
1. Lära mig säga nej. Människor kommer inte döda mig för det.
2. Våga förstå att jag faktiskt redan framstår som den glada och snälla person jag är.
3. Att jag inte kan ha kontroll över allt.
I morgon är det fredag och helg. Tack för det!
Henrietta! Du är ju världens härligaste människa och jag förstår att alla vill ha en bit av dig!!! Du är fantastisk i det du gör och du ska bara veta hur glad man blir när just DU uppdaterat din blogg, den ligger på mångas topplista! (Min)
Njut av en grym helg och ta vara på dem som ställer upp för dig och fortsätt sprid glädje! KRAM
Jag är precis likadan. Det är svårt att få tid till allt man vill och ibland känner man sig otillräcklig, vilket jag är övertygad om att du inte är. Tack för en superinspirerande blogg!
Här kommer en STOR styrkekram via tanken!
PS. Glöm inte bort dig själv!
Du är fantastisk oavsett vad. Glöm inte det, finaste H!
Säg till om du vill ta en kravlös fika någon dag framåt. Kram till dig
Va rädd om dej ,kram ❤️
Din kropp reagerar sunt. Jag vet själv hur det är att vara en happy-clappy person som har massa vänner, styr upp allt, levererar på jobbet och prioriterar alla andra före en själv (utan att reflektera över det). Tills jag fick utmattningssyndrom för ett år sen och livet förändrades. Äntligen kan jag fokusera, minnas saker (ett under att min lght ej brunnit upp) och orka laga mat. Slippa gå ner mot tvättstugan för att i trappen tänka ”visst var det posten jag skulle hämta”. Du vill inte hamna där. Med det sagt, ta hand om dig och ta signaler på allvar.
Tips som hjälpte/hjälper mig:
– jag sa till vänner/familj att jag vill vara den som tar initiativ och hör av mig (kände mig kvävd och stressad av samtal/sms från familj vänner även om det var kravlöst från deras sida). Det kan få en att känna lite mer kontroll, att ta ett aktivt val att ringa sin mamma istället för att ringa snabbt ”bara för att hon ringt”.
– tänk randiga dagar. Blanda aktiviteter som tar respektive ger energi (kan vara helt olika från dag till dag och person till person). En bra återhämtning kan vara att ta en paus på några minuter och titta på en bild/vadsom och beskriva det utan värderingar. Svårare än man tror! Eller att spänna olika kroppsdelar i x antal sekunder, sen slappna av och ”gå igenom kroppen” lite snabbt.
– börja sätt en siffra varje morgon på din energi och kom ihåg att alla aktiviteter (även att sova) kräver energi. Är man sambo kan man ex ha en post-it lapp på köksbänken där man bara skriver en siffra så kan ens partner notera. Ajfan det är en 3:a, då föreslår jag inte att mina polare kommer hit utan att vi har en lugn kväll hemma.
STOR KRAM
Henrietta,jag vet precis vad du pratar om! Jag älskar människor som du som är genuin och modig att skriva om sånt här.
Och i morgon är det en ny dag och vi ska ha kul på jobbet!
Kram, Tiina