Jag är så ledsen på mig själv. Ledsen för att jag låter skit påverka mig. Ända sedan Stockholm utsattes för terrorattacken på Drottninggatan i våras har jag varit rädd för att vistas utanför mitt hem. Ni hör ju hur trist det låter. Det spelar ingen roll om det är en solig månadagspromenad runt Djurgården eller om jag befinner mig på en crowded area (heter på svenska?) som en konsert eller populärt varuhus en lördag. Jag går alltid runt och känner mig rädd. Rädd för vad som väntar runt hörnet. Jag har alltid varit rädd för döden (eller efter 11:e september) men ändå kunnat hantera det, men i dagens hemska värld så är det svårt att släppa. Tanken finns där dagligen.
Idag när Aftonbladet gick ut med att ett terrorhot riktats mot Stockholm landade en sten på mitt bröst och benen började skaka. Jag kunde inte tänka klart. Det i sin tur ledde till att jag fick avstå en presentation som skulle hållas inne i stan och det känns sämst. Eller det suger faktiskt att jag inte kan leva ett helt vanligt liv.
Hur vågar man förbi se alla hot? Förbise att Nordkorea vill förgöra världen? Jag vill faktiskt kunna jobba, umgås med de jag älskar och njuta av livet. Det jag har svårt för:
Tack för mig. Ta mig gärna till en plats där inga faror finns. Detta oinspirerande inlägg är det enda jag orkar idag.
Börja gå i kbt, ej värt att inte kunna leva livet fullt ut! När oro börjar styra ens vardag är det dags att ta tag i det. Samt sluta läsa tidningar som använder alarmistiska rubriker för att tjänar pengar på klick. Känner verkligen igen känslan av att världen håller på att braka ihop dock men tänker att det är för att vi idag får höra precis allt hemskt som händer i världen.
Det är just rädslan som detta grupper vinner på. Det är den reaktionen som dom vill ha, att vi blir rädda och att vi stänger in oss. Men vem blir inte rädd? Jag har nästan slutat titta på nyheterna för jag orkar inte ta in mer nu, min hjärna säger stopp. Orkar inte se, tänka och fundera på vart världen är på väg. Ska man inte kunna gå ut utan att vara rädd för att bli våldtagen? Ska våra barn behöva rusta sig för ett krig? Ska vissa länder runt om i världen ALDRIG kunna få uppleva fred och ska vi ha en president i USA som gormar om krig varannan dag?
Det är för mycket bara. Och jag är rädd, men samtidigt så orkar jag inte vara rädd. För det är ju rädslorna som dessa idioter vill ha. Och jag vägrar låta dom vinna över oss, vi ska inte vara rädda för att gå på våra gator.
Se bara på den mannen i Kina som ställde sig mitt framför pansarvagnarna, eller Tess Asplund som ställde sig mitt framför nazisterna i Borlänge. Vi bara måste våga för om inte vi vågar, vem ska då våga? Om inte vi står upp för oss, hur ska vi lära nästa generation att göra det.
Stora tankar och jag förstår att man är rädd för jag är lika rädd men jag vägrar låta dessa personer vinna över min framtid!
Jag är precis likadan, jag undviker allt för ofta platser där saker KAN hända (men det gör aldrig det).
Är exakt likadan, du är inte ensam. Var på Åhléns den där jävla dagen i våras och hoppar nu till av höga ljud och till och med när folk springer eller rör sig hastigt ute på gatan för att jag tänker att nu måste vi springa igen. Men. Det har nu börjat gå lite mer i vågor och blir bättre med tiden. Låter ju så sjukt men är som att man vänjer sig på något sätt. Vet inte om detta var så mycket pepp hehe, men iallafall lite medkänsla att vi är fler i skiten.
Kram till dig<3