Idag har jag spenderat dagen på Pernod Ricard, där jag lägger den mesta tiden av mitt liv just nu. Det är väldigt härligt. Skön stämning, vänskap och formar jobbet till en fin del av livet. Annat mot många andra bolag.
Väl hemma sprang jag fram och tillbaka som en galning i lägenheten för att försöka hitta andetaget samtidigt som jag matade energi ur en stackars sjukskötare på 1177.
Börjar tro att jag är hypokondriker? Fy om det skulle vara sanning.
Jag löste situationen med ett sketavarmt bad. (Påminns om hur härligt det är att vi köpte en lägenhet med badkar en sådan här dag!) På sidan av det stod datorn och tickade in mail och samtidigt njöt jag av härligt aggressiva Cissi Wallin och Lady Damer. Trycket över bröstet lättade bra efter det.
Men för att behålla de lätta andetagen och för att lyckas slita mig från datorn gav jag mig sedan ut på en 2 timmar lång promenad i snöovädret. I min ensamhet. Och OMG så underbart det var. I lurarna dunkade musik från listan där man egentligen behöver sänka musiken när man närmar sig en annan människa, men idag sket jag fullständigt i det. Lät Guetta, Sia och Spice Girls köra sitt race.
Och på vägen sprang jag förbi det här helt fantastiska kontoret som jag blev fett avsundsjuk på. *Drömmer mig bort
Vad gör ni när ni känner er sjuka/dåliga? Har ni något husmorsknep eller någon speciell mat som gör en hela? Puss och Kärlek till er. Ni är bäst!
Alltså, det låter ju som helt vanlig ångest? Klassiskt tryck över bröstet som lättar när man lyssnar på bra kvinnor/går promenader! Låter som att du behöver kanske ångestdämpande medicin, eller terapi hos någon grym psykolog. (Samt stresssssssen är såklart alltid ett säkert kort.) Ångest är ju förvisso en sjukdom, men det är ju ingenting fysiskt fel. Så lyssna på din kropp och lägg av när du känner tryck över bröstet. Det är kroppens sätt att säga att du måste ta det lugnt. Ungefär som en influensa, eller feber. Vila!
❤️❤️❤️❤️
Ps, vart är den stickade tröjan ifrån???
Hej fina
Jag tror det viktigaste jag gjorde i mitt liv var att acceptera min ångest. Du kan vara hypokondriker och jag säger inte det som nått negativt, jag var också det. Jag åkte ambulans flera gånger innan jag insåg vad som var fel på mig. Det trycket över bröstet och känslan av att man inte kan ta ett djupt andetag utan bara dessa tunga små andetag. Jag var övertygad om att nått var fel på mig! Tills jag träffat alla möjliga läkare och tills jag började inse att det kanske sitter i mitt huvud. Idag är det 2 år sen och jag får fortfarande ångest men idag vet jag vad det är när jag får det för jag har lärt mig att känns igen kroppens signalen, min viktigaste och första signal är ryckande muskler på konstiga ställen typ vid revbenet. Mitt tips lägg dig ner och börja med att fokusera på din andning och försök andas normalt, se att det går. Krys iaf det där är så jobbigt…