Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Dagens fråga: ”Saknar du dina gamla vänner”

Då var det dags för fortsättningen på min lilla frågestunds-serie. En serie där jag bjussar på svar på en fråga om dagen och här kommer dagens:

Kan du berätta om din relation till ditt gamla kompisgäng? De som svek dig när du var sjuk. Saknar du dem? Har ni någon Kontakt idag?

För er som inte hängt med: Läs det här inlägget! 

Hej!

Jag har inte haft någon som helst kontakt med mitt gamla kompisgäng fram till för bara några veckor sedan när jag sprang in i två av dem som aldrig har gjort mig illa. Vi gled bara ifrån varandra på köpet av allting som hände. Jag är oerhört glad över att vi träffades och att vi nu kan hålla kontakten på ett härligt sätt igen även om vi bor i olika städer.

Vi var ett ganska stort gäng och några av dem har jag koll på via sociala medier, men 4 av mina gamla tjejer (en av de min allra närmsta och bästa vän) har jag inte ens på Facebook, vilket jag inte har haft sedan år 2012. Vi har alltså noll relation. Jag vet inte vad de jobbar med, var de bor, vilka de är idag eller hur de mår, men jag hoppas innerligt att de är lyckliga och glada med livet. Jag har dock mött tre av dem efter vårt uppbrott och en av de sprang jag in i på Drottninggatan med hennes kille för bara några månader sedan. Vi pratade och jag kände snabbt av en osäkerhet från henne med en flackande blick. Jag vet inte om den känslan var korrekt. Mötet fick mig i alla fall inte att känna någonting.

Mötet med T skedde över telefon. Det var dagen efter min historia om min tid med anorexia hade publicerats på Expressen och jag satt och jobbade vid mitt skrivbord. Plötsligt hörde jag telefonen vibrera vilt och jag lyfte upp den och fick se T’s namn. Jag frös till is och var tvungen att tänka till snabbt – Vad skulle hon säga? Och jag? Hur skulle jag bete mig? Arg eller trevlig? Jag svarade och på andra sidan luren hörde jag tårar. Jag sa ingenting utan bara lyssande. Hon sa att hon inte kunde låtsas som om att hon inte hade läst mitt blogginlägg och var tvungen att ringa mig för att säga: ”Jag vet att det här ordet inte betyder någonting för dig, men förlåt. Jag vet inte vad jag kan säga mer än att jag är väldigt ledsen över allting som har hänt och att jag är glad över att du mår bra idag ” Fan vad jag började böla då. Hur jävla besviken jag fortfarande än är så kan jag inget annat än att tycka att hon var så jävla modig och stark. Jag är oerhört tacksam över det här samtalet, men efter det har vi aldrig mer hörts.

Mötet med min allra bästa vän tog jag själv tag i när jag var hemma i Linköping en jul för 2 (eller 3) år sedan. Jag kände att jag bara ville se henne, höra hennes röst och krama om henne för att slippa oroa mig för knasig stämning om vi någon gång skulle råka springa på varandra. Jag gick in i butiken där hon jobbar och såg henne direkt stå bakom disken och stoja friskt med sina kunder. Jag blev alldeles tårögd och min kropp började darra. Den energispridaren och galna tjejen saknade jag så mycket, och gör det än idag.

 Efter några minuters väntan i den långa kön fick hon syn på mig…. och log. Jag blev alldeles varm. Plötsligt var det jag som stod längst fram i kassan och vi sprang runt den för att ge varandra en stor kram. Det var ett annorlunda samtal om man ser till vår gamla relation som var väldigt kärleksfull och crazy. Sorgligt på ett sätt, men samtidigt så fint att vi faktiskt gav varandra en kram. Det var inget förlåt och gulligull, men det var heller ingenting jag väntade mig när vi stod mitt i butiken. Jag väntar mig det fortfarande inte.

Jag har gått vidare, släppt det som hände för många år sedan och lärt mig extremt mycket om mig själv och hur jag vill vara som vän av detta. Jag kommer aldrig tvinga någon av dem att be om ursäkt. Jag vet att jag inte var så lätt att ha att göra med under min tid som sjuk och att det aldrig bara är en persons fel, men jag skulle aldrig ge upp en vän som inte mår bra bara för att ”vi inte orkar med dig mer!” ”du har förändrats!”. Den här händelsen har tyvärr påverkat mig negativt på väldigt många sätt och påföljderna är någonting jag diskuterar mycket med min livscoach. Jag har alltid varit en prestationsprinsessa som vill visa mitt bästa jag i allting jag gör, men att ha med sig att vänner kan svika om man inte är 100 %-ig och härlig pushar mig ännu lite till. För det första har jag jättesvårt för att lita på folk och kalla nya bekantskaper för mina ”vänner”, och när vi väl är vänner vågar jag inte vara sur eller trött, får ångest av att tacka nej och bokar ofta in flera grejer på samma dag och tid bara för att jag inte vill riskera att de ska lämna mig. Ni hör…. Det påverkar mig även i jobb och andra sammanhang. Jag vågar lixom inte vara Henrietta 90 %…. Tänk om personen eller företaget inte vill ha mig då?

Om jag saknar dem idag? Jag saknar det vi hade och jag saknar min relation med M. Men idag har jag ju världens bästa och finaste vänner runt om mig att jag faktiskt inte orkar drömma mig tillbaka till the old good days. Jag har det bättre idag!

Tjejer, vi måste ta hand om varandra. 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
11kommentarer
  • Hej!
    Känner igen mig så mycket i sista delen där du skriver om påföljderna i dagsläget där man måste vara 100% jämt. Men för mig är det så extremt….. Och jag vet om varför, samt hur jag känner, och att det inte är normalt och ”att jag inte måste vara 100%” energi och superglad jämt, men saken är att såfort jag inte är där uppe, så frågar någon om det hänt något eller om jag är ledsen. Vilket stressar mig jättemycket då jag känner press på att leverera.
    Även om detta från personer som frågar inte är illa menat så får jag panik varje gång och känner att jag måste vara den personen jag byggt upp jämt. vilket jag inte kan, för egentligen är jag världens blödigaste människa och har svår ångest. så min taktik är att jag begränsar mitt liv till de gånger jag är 100000% och kan vara ”henne”alla förväntar sig av mig. För annars så är jag inte lika rolig. och ”något är fel med mig”. Jag blir ledsen för att folk inte förstår att jag ibland bara vill kunna stå still o koppla av utan att någon tycker jag ser deprimerad ut. ”har aldrig sett dig så allvarlig”osv. Saken jag ville komma fram till var iaf om jag får fråga, vad för tips din coach/psykolog(?) gett dig för att ta dig ur detta tankesättet? Mer än ”det är ok att vara trött ibland ingen bryr sig”. för det känns inte så. speciellt inte efter så många gånger blivit tillsagt hurjag ska rycka upp mig och vara den tjejen som är rolig och glad jämt. Om du har några grymma tips skulle jag uppskatta de jättemycket! Kram

    JJ 2017-05-25 02:49:33
    Svara
    • Svar på JJs kommentar.

      Hej JJ! Jag råder dig till att gå i KBT, för då får man öva sig fram till att bli bekväm i att inte alltid vara på topp. För som du säger går det inte bara att säga så och sedan må fint med det, man måste öva i mindre dos. Puss

      henrietta 2017-05-30 14:22:28
      Svara
  • Du är bara helt fantastisk! Jag blev tårögd av att läsa detta och främst för jag blir glad, glad för att du är så stark, modig, ärlig och faktiskt bara helt jävla fantastisk! Tänk allt du gått igenom och så är du där du är idag, du är min och många många andras förebild. Njut nu av Mallorca och glöm aldrig att du klarar av allt! Massa kramar till dig, världens härligaste! ❤️

    Vendela 2017-05-19 01:11:20
    Svara
  • Åh så fantastiskt fint,ärligt inlägg! Du är så underbar på så många vid ❤️ Ta aldrig skit från någon och du har helt rätt i att vi tjejer måste ta hand om varandra. Har varit i liknande situation som dig och har tyvärr inte kontakt med 3 av mina bästa vänner idag. Det är precis som du säger, livet är bättre idag och vi måste påminna oss om det. Jag vill inte ändra någonting ❤️ Puss och ta hand om dig!

    Matilda 2017-05-18 22:58:21
    Svara
  • Du har en så sund och fin inställning till allting. Jag tackar Gud för att jag har hittat Sveriges mest genuina, bjussiga och härliga blogg. Tack för att du förgyller varje morgon och kväll.

    Jenny Matilda 2017-05-18 22:36:45
    Svara
  • Hej,
    Känner igen mig lite i din historia, när jag i gymnasiet drabbades av en ätstörning och tillföljd av det även blev deprimerad, kände jag hur mina vänner som jag känt hela livet tog avstånd från mig. De slutade bjuda med mig när de träffades, vilket dels kanske berodde på att jag oftast sa nej när de frågade – men jag hade nästan aldrig någon ork under den perioden… Idag mår jag bättre men vi har fortfarande väldigt lite kontakt, de övergav mig när jag behövde deras vänskap som mest.. Att bli ensam i den perioden var väldigt tufft och jag tycker precis som du skriver att vi tjejer måste börja ta hand om varandra <3

    R 2017-05-18 21:44:26
    Svara
    • Svar på Rs kommentar.

      Hej R! Tack snälla för att du öppnar upp och får mig och många andra att känna att vi inte är ensamma. Så starkt! Jag hejar på dig och tack för en peppande kommentar! Puss

      henrietta 2017-05-30 14:27:56
      Svara
  • Hej! Har läst din blogg ett tag men på något vänster missat din ätstörningshistoria. Rotade upp den ur din gamla blogg, och asså, TACK! Det var så relaterbart i sin helhet, och så modigt och naket. Det hjälper och skapar perspektiv. Heja din seger för fan och heja dig för att du är så befriande ärlig i dina erfarenheter!

    K 2017-05-18 21:08:27
    Svara

senaste från Mode

Henrietta Fromholtzs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Foodjunkie
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Sandra Beijer
Man
Niklas Berglind
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Dasha Girine
Lifestyle
Sanne Alexandra
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Träningsglädje
Mode
Petra Tungården
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk