Under 1 års tid har jag varit beroende av drogen socker och hemskt nog har jag ätit en påse godis (läs påse) om dagen. Räknar bort dagarna jag var i Palma då jag bara åt glass och nektariner. Jag vet att det är sjukt och det får jag dagligen höra också. Det här påverkar mig dagligen i form av att jag alltid känner mig svullen i ansiktet, är tröttare än vad jag borde och får dålig hy. Förra veckan bestämde jag mig för att det här måste få ett slut. Jag vet att jag aldrig skulle kunna sluta med sockret helt och hållet utan att jag måste och vänja mig av och göra det i etapper. Därför beslutade jag mig för att börja med en sockerfri dag i veckan och att det är måndagen som gäller. Träna och sockerfritt blir lite av en kickstart på veckan och då kan jag snabbt checka av två viktiga vardagslöften.

Igår när Johan ringde mig runt 17.00 och frågade: “Är du taggad på kvällen?” kände jag genast hur jag började ångestandas. Det händer mig jämt när inte allt inte står rätt till. Jag var stressad för att jag visste att kvällen skulle se annorlunda ut och att jag inte skulle få min kvällsdrog. Jag kände mig pressad och att det var nu eller aldrig.

Jag köpte falafel för att unna mig en extra god middag, apelsin som ersättning till godiset och så lade vi oss i sängen tidigt och kollade på min favoritfilm Dagboken. Och vet ni? I DID IT! Jag åt inget godis igår och jag är helt galet stolt över mig själv. Jag menar, det var ett år sedan sist jag hade en sockerfri kväll.

Det handlar bara om att bestämma sig, ha en plan och göra det. Hur är ni med socker? Hur mycket är okej? Hur farligt är det egentligen? Välkomnar pepp och tips i alla dess former.

PUSS