Först hörde jag att någonting rörde sig utanför min dörr. Jag gick dit, kikade ut, såg att någon stod där och fick panik när jag insåg att jag hade glömt att låsa dörren. Låste snabbt som attan. Jag sket sedan i det och gick tillbaka till matlagningen, men sprang snabbt tillbaka till dörren för att kolla igen. Då stod det ingen där.  Skönt! Jag gick tillbaka till köket igen men kände mig inte lugn, så jag gick fram till dörren igen och då stod någon där igen…

Mitt hjärta började dunka och jag lyfte luren för att få tag på Johan som jag samtidigt visste inte kunde svara då han var på Nuffertons AW och inte hade täckning. Jag höll hårt som fan i låset i några sekunder tills jag kom på att situationen verkligen var obehaglig och att personen utanför kanske stod där för att den ville ta sig in i lägenheten.

Jag tog mobilen och sprang snabbt in på toaletten och låste om mig. Ringde 112 och tyckte plötsligt att jag hörde hur någon tog sig in. Jag skakade så mycket och det är svårt att förklara hur jag kände just då. Polisen var med mig och ställde var och varannan sekund frågor om vad jag hörde utanför, hur jag mådde och uppgav hur lång tid det var kvar till polisen skulle vara framme. Ni fattar nog inte hur mycket jag skakade och samtidigt försökte jag hålla ett fast grepp i låset. Jag hörde mitt skak, fläkten som stod på samt steg inne i lägenheten..

Hur som helst… 15 minuter efter obeskrivlig rädsla inne på  badrummet bankade det på dörren och jag blev informerad om att det var polisen som var framme. Jag insåg då att dörren faktiskt var låst och att det nog inte var någon inne i lägenheten. Jag vågade ändå inte gå ut, för tänk om någon ändå var där inne. Efter övertalning och stöd slängde jag upp dörren och sprang ut till hallen och öppnade till poliserna.

Ingen var i lägenheten och jag har alltså stått och skakat av rädsla för att dö i en hel kvart (tittat för mycket på obehagliga filmer!). Poliserna gick igenom hela lägenheten och frågade mig bland annat om det fanns några hotbilder riktade mot mig. Typ som ”Är du och din pojkvän osams?”. Ja ja.. man kan skratta åt detta nu i efterhand men jag kunde inte det just då.

Jag vet fortfarande inte om och vem som stod utanför min dörr… Men men. Det får förbli ett frågetecken.