Dags att fortsätta på min lilla frågesserie och idag går vi in på ämnet ätstörningar och hetsen inom bloggvärlden:
Hej bästa! Skulle du kunna diskutera ätstörningar, och hur du känner dig kring det idag? Känner du dig helt fri idag, och i så fall hur lyckades du kring det? Triggas du av alla olika träningsevent och bloggkollegor som håller på och bantat etc? Och som nedstående: hur fan fixar du luggen?!?! Jag provade din grej med rollern i luggen men det gick åt helvete för mig kan jag säga.
Hej fina du!
Den här frågan är vanligt förekommande och jag förstår egentligen inte varför? Jag är ju friskskriven från min sjukdom och ni alla märker nog att jag mår väldigt bra. Jag hade ALDRIG klarat av att jobba heltid på min arbetsplats och på sidan av det driva den här bloggen om jag inte var helt fri från min sjukdom. Jag tror nog att den här återkommande frågan beror på att många i vår omgivning säger att det inte går att bli helt fri, men det är fel. Alltså fel fel fel fel! Det är säkert inte alla som kan bli helt hundra, men jag vågar tro och säga att det är så. Hur kan vi människor våga sprida ryktet om att det är omöjligt? Snacka om att förstöra och krossa en ätstörd persons drömmar och hopp om att bli frisk och börja älska livet igen? Om jag hade lyssnat på dessa rykten under min tid som sjuk hade jag aldrig orkat kämpa för att bli bra. Kan vi snälla sluta säga så? Det går och jag är ett levande bevis om det skulle behövas.
Jag lyckades bli helt fri tack vare Mandometerkliniken som hjälpte mig att öva bort mina rädslor för mat, förstå att det inte finns bra / dålig mat och lärde mig att känna mättnad och hunger. Men en stark vilja krävdes också, vilket jag hade från dag 1 som den vinnarskallen jag är. Mando fick mig att inse att det är omöjligt för mig att bli tjock om jag äter som jag ska och även det som jag också är sugen på. Det resulterade i att jag inte var sugen på att överäta och följen av det blir ju att min kropp håller sig i balans och i trim. Jag tror dock inte att andra klinikers metoder hade fungerat för mig. Nyfiken på Mando? Sök på Mandobeterkliniken i sökrutan!
Om jag triggas av träningsevent och bloggkollegor som bantar? Absolut inte! Härliga event där man tränar och äter chiapudding är bara trevligt tycker jag. Min inställning till mat är “jag äter det jag bjuds på” (bortsett från att jag just nu försöker bli av med mitt sockerberoende som inte är bra för min tarm!) och att det är trevligt med omväxling. De flesta event innehåller ju någon slags alkohol och mat som i vårt samhälle inte klassas som “nyttigt”, så det är väl härligt att vi bloggare bjuds på en perfekt mix! Det är så jag vill ha det i mitt liv. Jag tycker dock att det finns alldeles för många dåliga förebilder i branschen när det kommer till detta ämne. Flera bloggare snackar för högt om mat på ett tråkigt sätt som de egentligen skulle kunna hålla tyst om. “Jag sket i pommes eftersom jag redan har ätit så mycket onyttigt i veckan”… I en sådan typ av kommentar sätter man mat i tydliga och oschyssta fack och påpekar att det inte är “OK” att bara äta mat som inte går under namnet “hälsosamt”. Det är klart det ligger sanning i det, men att förmedla det på det sättet och till alla människor i olika åldrar blir fel enligt mig. Det sätter omedvetet spår hos många unga tjejer som kan leda till dumma beteenden och tankar.
Var det ett svar på frågan? 🙂
Och gällande luggen – Kanske en ny video på den?
