Dagens jobblunch i form av en marockans kycklinggryta med bönor och ris. Och så har vi dagens Henrietta! Vad tycker ni om mig i lite mörkare hår? Jag känner mig osäker på hela mig själv just nu. Haha. Åldersnoja och allmänt stissig. Det händer nämligen så sjukt mycket i mitt liv nu. Jag kan säga att jag snart kommer att ha mer tid för bloggen och YouTube, och jag lovar att berätta mer snart.

Men till min tanke med det här blogginlägget….. VI KÖR EN FRÅGESTUND! Det var alldeles för länge sedan känner jag nu. Och jag är så taggad på att hugga tag i massa härliga frågor.

Kom igen! Hit mig med några svåra jäklar, något knasigt eller bara en helt vanlig fråga som du skulle tycka va kul att få svar på.

Jag och Johan ligger och softar i soffan efter en god middag signerad Holy Greens. Min favorit! Eller Johan spelar Fifa medan jag bara ligger bredvid och är mysig / jobbig. Jag älskar våra mysiga pratstunder och ibland när han inte orkar så ber jag om att få leka en enkel frågelek.

H till J: Vad ser du fram mest emot just nu?
Djup suck…Våren.

J till H: Vad vill du lära dig börja äta?
Jag vill lära mig äta raclett så vi kan använda vårt fina raclette-järn massor.

H till J: Vad är det värsta med mig?
Att du är envis. På ett negativt sätt.

J till H: Vilken sport vill du börja utöva?
Tillbaka till tennisen och så vore det kul med boxning.

Men boxning kommer du ju aldrig börja med…?

Jo… Fannie Redman säger att jag är duktig och det är jag bara för att jag är envis. Som du tyckte var negativt…

H till J: Vad vill du göra på Mallorca detta år som vi inte har gjort förut?
Klättra i berg och slippa ligga i en solstol hela dagarna.

J till H: Vilken vana ska du sluta med då?
Min kvällspromenad som innefattar dumheter, att jag lämnar dig själv varje kväll och en godispåse. Jag kan ju minska det till varannan dag kanske.

Och vad händer i morgon då? Jo vi ska på stor och härlig fest i Linköping för att fira min vän Calle som fyllt 30 år. Hurra!

Det är dags att svara på en del av det som kom in på frågestunden här om dagen och idag tänkte jag beta av de frågor som jag har fått av ”anonym”.

”TACK för din blogg. Min absoluta favoritblogg <3 du är verkligen en av mina förebilder ?
<3 Här kommer mina frågor! ”

Hur känns livet igen efter att ha börjat jobba efter sjukskrivningen?
Det känns superbra! Jag har insåg där vid sjukskrivningen att jag med alla mina jobb (blogg, vanligt jobb i mediebranschen, YouTube och nu bok) och där med lätt till en stressig vardag måste ställa krav på mig själv när det kommer till val av arbetsplats.

Jag hade flera intressanta erbjudanden att ta ställning till, men det slutade med att jag signade med MRVLS där min gamla chef Lisa är byråchef. Hon var intresserad av att anställa mig och jag av att jobba för dem och i sådana situationer är det viktigt att vara rak och öppen med vad man söker och drömmer om, samt lyssna på vad företaget vill ha. Matchar det inte så blir allting mycket enklare för båda parter. Jag sa: Jag vill vara på en plats fylld med glada människor, jag vill ha sunda arbetstider, känna mig glad i bloggen på sidan av jobbet, känna frihet i mitt jobb, bli utmanad, jobba med smarta människor, ha dig som världens bästa chef och jag vill jobba med nytänkande kommunikation. Hon sa ”Yes!” och då sa jag ”Yes!”. Nu är livet alltså väldigt härligt! Med tydliga förväntningar blir allt så mycket enklare.

Vad var dina symptom som fick dig att välja att ta en paus från allt som heter jobb?
Förra hösten åkte jag in på akuten då jag tappat andan under ett möte med mitt gamla jobb Wrapps investerare Nordea. Jag fick ligga över natten då de var oroliga över mitt hjärta som slog långsamt. Det visade sig dagen efter bara bero på stress och hjärtat slog normalt väldigt långsamt. Det var varning 1.

4 månader efter jobbade jag som en galning på Ivyrevel och skötte PR-arbetet för lanseringen av Ivyrevel x Google Data Dress. Vi snackar en global lansering utan hjälp av byråer och vi hade inte räknat med det enorma tryck som det blev (Positivt såklart!! Jag gjorde mitt jobb) På sidan av detta får vi inte glömma bloggen + podden. Efter det var min kropp helt slut utan att jag kände det. Jag gasade vidare och en dag så la halva min kropp av. Jag kunde inte se, känna eller höra. Det slutade med akuten och även då en natt på sjukhuset. När alla tester var gjorda frågade läkaren ”Är du stressad?” och jag svarade ”Näää, eller jag har mycket på jobbet men är inte stressad”. Jag gick hem och gasade igen. Jag hade dagligen yrsel. En dag så jobbig att jag blev orolig och gick till läkaren. Där bröt jag ihop när läkaren sa: Du är påväg in mot väggen. Du måste ta en kort paus.

Vad är det bästa med ditt och Johans förhållande?
Att vi dagligen skrattar tills vi gråter och att vi älskar att prata.

3 korta rader om vart du vill vara om 3, 5 och 10 år?
3 år: Jag driver mitt eget och njuta av värmen 2 månader om året.
5 år: Jag bor i en stor lägenhet på 4 rum, har gift mig och fått barn.
10 år: Jag har ett landställe i Båstad, startat ytterligare ett bolag som rör ämnet ätstörningar, föreläser dagligen och syns i TV.

Det känns som att du hela tiden vågar vara dig själv i alla sammanhang! Stämmer det eller blir du också osäker ibland i sociala sammanhang?
Fina du! Tack får jag säga. Jag blir faktiskt aldrig osäker och har aldrig blivit. Mina föräldrar undrar ibland också var min trygghet kommer ifrån. Min inställning är att om jag inte passar i sammanhanget så passar det inte mig heller. Men så blir det ju aldrig. Idag tycker jag vi alla är så mycket mer accepterande för allt och alla.