Nu har jag gråtit så mycket att jag lär landa förkyld på Mallorca… jag trodde aldrig att det skulle bli så här jobbigt att åka iväg. När Johan öppnade dörren in till lägenheten 1 timma innan jag hoppade in i taxin brast det för oss båda. Vi båda kände oss nästan löjliga, det är ju ändå bara 3 veckor? Men fan vad tårarna rann. Det är rätt sjukt att man ska behöva lämna varandra för att bli påmind om hur fantastiskt man har det tillsammans. Vi har det verkligen bäst!
Paniken har varit och nosat flera gånger idag, men nu sitter jag här på Arlanda ensam i min pyjamas. Malin ringde precis och lugnade mig med att jag faktiskt inte måste stanna hela månaden ut för att, utan att jag åker hem när jag vill.
Men allting kommer bli toppen när jag väl kommer ned. Sol, no stress, fina promenader och god mat.
Jag försöker se lite glad ut fast jag både är sorgsen och arg. Jag blir galen när jag inte får min Gate där Joe & The Juice ligger! Jag hade planerat att köpa med mig en mumsig toast att ta med mig på planet…. nu får jag istället hugga in i en tråkig kexchoklad.
