Jag tänkte berätta en sak som jag gått och hållt på ett tag…..
Jag ska bli egen företagare på heltid (!!) Henrietta Fromholtz AB ska få mer kärlek och det känns så himla galet och peppat.
Sedan ett år tillbaka har det gått väldigt bra på alla fronter – så som att jag fick ett bokkontrakt i höstas och startade Youtube-kanal. Jag trodde att jag skulle orka och vilja fixa allting på en gång, men så rabblade jag upp allting för mig själv: Heltidstjänst på byrå, heltid på bloggen, 1 inspelningsdag i veckan för Youtube, 2 klippdagar för Youtube, skriva bok 1 dag i veckan. Och på detta ska jag även hinna med att svara på fina mail från er, gällande samarbeten, gå på event och möten för alla jobb. Ni hör – det är inte hållbart. Det GÅR att hinna med allt, men vänskaper och kärlek har fått stå på paus och så hinner jag inte att brinna för allting jag gör. Och brinner man inte för det man gör, ja då blir det ingenting kul. Och är ingenting kul så kommer jag inte orka bli lyckligt framgångsrik…. Vilket jag vill.
Boken jag skriver om mina år i anorexi. Jag skulle kunna skjuta på den och göra den nästa år eller året därpå… Men nej. Att skriva en bok om min resa in och ur anorexin i hopp om att sprida kunskap och inspiration till andra i en svår sits är det största som har hänt mig och det finns ingenting jag brinner för så mycket som detta just nu. Jag ska skriva klart min bok. Punkt slut. Det var den känslan som fick mig att ta beslutet om att jag ska bli helt egen nu. Det blir inte till min ekonomiska fördel, men vad gör det när jag får tid till att genomföra en stor dröm som också ger någonting till andra i en sjukt pissig situation.
På sidan av detta kommer jag att engagera mig ännu mer i mina kanaler som jag länge drömt om, utveckla dem samt jobba med frilansprojekt inom PR- och influencermarketing i mån av tid och intresse. Det är viktigt att jag kan brinna för de uppdrag jag tar mig an.
Efter boken är klar så får vi se om jag blir frilansare på heltid eller vad som händer. Jag tänkte hålla det öppet!
Ni anar inte hur jobbigt och lurigt det har varit att ta detta beslut. Lämna härliga kollegor och så vidare, men gud så rätt allting känns just nu. Och vet ni? Det är tack vare ER som jag kan göra detta. Så tack för det och all jäkla kärlek ni dagligen ger <3
Nu gasar jag vidare på jobbet några veckor till!
