Jag måste göra ett erkännande och det är jag är tillbaka på ruta 1 när det kommer till att lägga ned den här dumma drogen godis. (Min första dag utan godis kan ni läsa om här!) Och ja, jag känner mig helt jävla värdelös. Det här handlar inte om att jag vill lyckas med en diet, bara om att jag vill och måste kunna leva en hel dag utan socker som faktiskt är farligt för min kropp.

Mina misslyckanden sker dagligen och jag tänker på dem dygnet runt. Att jag har en sådan vidrig disciplin gör mig ledsen. Så ledsen att tårarna inte vill stanna kvar i ögat. Jag som prestationsprinsessa ser mig själv som en riktig looser.Hur kan jag, en tjej med så galet mycket vilja, ständigt misslyckas med ett så enkelt uppdrag som att sluta äta godis varje dag? Under påsken i Palma var jag utan godis i en hel vecka utan problem, men fort jag kommer tillbaka till vardagen är jag alltid där igen. Varje kväll 20.30, ja då ska jag gå och handla en påse godis? Det är inte mycket godis, men det är fortfarande godis.

Tidigare åt jag även mackor efter godiset, men det har jag tack och lov lyckats lägga ned på vardagar i alla fall. Pju!

Det jobbiga med detta är att det nog inte handlar om själva godiset, utan om min rutin. Jag älskar alla typer av rutiner, men tyvärr är det många av dem som är mina största fiender. Just denna snackar vi samma tid, lika många och lika stora godisbitar och samma turordning på vilken godisbit jag äter först, efter det och sedan sist. Jag har ju även en grej med att vissa ska ligga i kylen lite längre tid än de andra?

 Det här med extrema rutiner kom till mig redan när jag var sjuk och det var även med hjälp av dem jag blev frisk från min anorexia.

Som sjuk var hela mitt liv uppbyggt på rutiner. Det fanns regler på hur jag skulle äta upp min glass, i vilken ordning jag skulle hacka kvällens sallad och såklart hur många kalorier jag högst fick äta. När jag skulle bli frisk gick även där allt ut på mina rutiner. Jag fick ett schema med nya maträtter, aktiviteter och tider som jag skulle lära min hjärna att gilla och följa. När jag i några veckor hade tvingat mig gilla dessa var jag fast och blev därför frisk. Tack vare dem övade bort min rädsla för mat. 

Idag har jag absolut inga problem med maten, men det dumma nu är att jag är extremt beroende av mönster. Hur fasen övar man bort det?… Ska jag lära mig nya rutiner igen med hjälp av ett schema? Nä men jag pallar inte!

Har du ett tips? Hur gjorde du? Snälla, inspirera mig!

Igår lyckades jag faktiskt skippa godiset för andra gången på 1 år, men istället åt jag 1000 äpplen och det är inte heller skitkul. Idag vill jag inte äta äpplen, utan godis igen. Suck! Funderar på om jag måste gå all in på typ raw food eller något annat som jag inte gillar.