Det är inte ofta jag pratar om saker som är negativa. Oftast är det tjo och tjim, god mat, kul jobb och dittan och dattan. Så jävla tjatigt?! Därför tänkte jag nu berätta för er om några saker jag är rädd för. På riktigt livrädd för. Jag tänker att jag gör det i tre olika inlägg och här kommer det första.
Min kärlek till rutiner
I samband med när jag blev sjuk i anorexia gick jag från att vara otroligt spontan till kontrollfreak. Allt i mitt ”liv” blev en rutin. Till en början var det maten, träningen och tider som blev en kopia av dagen innan och sedan tillkom det flera hundra saker. Sprang jag 6 km igår skulle jag springa minst lika långt dagen efter, och samma sak med maten. Skulle jag upp på löpbandet var jag tvungen att kliva på med höger fot först och missade jag det var hela dagen förstörd och det blev ett helvete för min omgivning. När jag efter några år hamnade på sjukhus tack vare detta var det just rutinerna jag skulle vänjas av vid först, annars skulle det bli svårt att få mig att börja äta igen. Jag gjorde det och blev 100 % frisk. Tyvärr lever jag med dessa rutiner än idag. Jag är glad över att de inte påverkar mig till att må dåligt eller bli sjuk, men jag blir GALEN på att jag inte bara kan låta dagen bli som den blir.
Idag handlar det mest om tider och hur jag gör saker. Vilken tid jag lagar mat eller greppar handtaget på jobbet, vilken ordning jag plockar upp kaffel och kniv och så vidare. Gör jag inte XX på exakt det sättet jag brukar så blir det kaos i mitt huvud. Ni fattar det jobbiga? Och för att komma till vad jag tycker är läskigt med detta är att ALLT i världen kan bli en rutin för mig. Jag menar tänk om alkohol skulle bli det, 3 kilo smör om dagen eller vad tusan man nu kan komma på som kan vara en fara för livet.
Jag är livrädd för det här och borde nog gå och prata med någon om det. Är det någon som känner igen sig och har tips? Eller någon som har en annan jobbig rädsla?
Nu ska jag gå och äta middag på en italienare runt hörnet. Puss!
Oj, jag känner verkligen igen mig. Har även jag varit sjuk i anorexia. Jag anser nu att jag är frisk, jag mår bra, men självklart finns vissa hjärnspöken kvar. Och de visar sig främst när något jag planerat (ofta planerar jag veckan ordentligt) inte blir som jag tänkt mig. Min värld rubbas och precis som du beskriver det så blir det ett helvete för min omgivning. Jag tror fortfarande att jag är rädd för att tappa kontrollen. Att vi är medvetna om det är dock ännu ett steg i rätt riktning! 🙂
Hittade din blogg för några månader sedan. Du inspirerar! Tack!
Uppskattar dina personliga inlägg som kommer under ytan. Gillar dig och blöggen 🙂
Hej!
Det du beskriver låter som tvångssyndrom, och det finns jättebra hjälp att få om du kontaktar vården. Jag skulle rekommendera KBT, kognitiv beteende terapi, lycka till! 🙂 kram
I feel you <3<3
Ohh…JA!!! Ett inre kaos blir till ett tvång och rutiner. När det psykiska är svårt att påverka, blir det det yttre jag vill kunna påverka in till minsta detalj. Etc etc…..
Tack för rolig och underhållande blogg-läsning!
Jag har också lidit av ätstörningar och idag är jag ”frisk” både från att svälta och spy upp. Även om jag är normalviktig idag, så är MIN STÖRSTA RÄDSLA att ramla dit igen, att bli för smal. Livet på den goda sida utan tankar på kcal, ångest och sjuka ideal är så mycket härligare.
Ett tips som hjälpte mig: Jag började med att förändra två rutinsituationer/dag, de behövde inte vara något stort, exempelvis sätta sig på en annan plats vid morgonmötet på jobbet. Bara att bryta mönster eller låta någon annan bestämma/styra över saker i ens livs som inte är livsviktiga.
Tack för mig, med vänliga hälsningar Elin