Igår efter jag lagt upp mina svar på frågestunden del 2 fick jag en väldigt tråkig kommentar som jag gärna vill svara på öppet. Jag vill inte göra en stor grej av det, men jag blev ledsen och vill förklara mig om det var fler än ”C” som tog illa vid sig.
BULLSHIT!!!! Vad jag får feeling för inkomstbaserat barnbidrag när jag läser det här. Syftet med hela bidraget försvinner om det är för att redan privilegierade personer som du ska lägga det på hög och finansiera sin *första lägenhet* i Stockholm för. Ush, vad tröttsamt med tonen att du alltid ”förtjänar allt” och har ”kämpat” för allt. Vi alla gör det men har mer eller mindre försprång här i livet, och det är viktigt att erkänna när man just är priviligerad och har det försprånget – vilket du onekligen verkar har.
Svar:
Du har helt rätt, jag är privilegierad. Jag växte upp i en mindre stad under trygga ekonomiska och sociala förhållanden, mamma och pappa är gifta och glada, båda har en lön som har låtit dem spara pengar åt mig som hjälp till mitt första boende och de lärde mig att göra detsamma. De lärde mig även att förstå och vara ödmjuk inför de privilegier som jag förunnats och som många andra inte har kunnat räkna med.
Om det gör att jag “förtjänar” att befinna mig där jag är idag rent ekonomiskt vet jag inte, men jag har heller inte stulit det från någon. Jag har alltid jobbat för de pengar jag sparat och har alltid kämpat för att få göra det jag gör.
Jag kommer också att spara pengar åt mina barn, lära dem att spara själva och lära dem att vara ödmjuka inför de privilegier som kommer förunnas dem. Oavsett om min inkomst i framtiden berättigar mig till barnbidrag eller ej.
Men att du säger att du är trött på min dagliga ton som enligt dig säger ”förtjänar allt” och ”kämpat för allt” gör mig oerhört ledsen. Varför ska jag inte få vara stolt och känna att jag förtjäna saker? Eller få tycka att jag har kämpat för något? Jag har kämpat hårt, nämner det inte särskilt ofta, men det har jag. Det kanske jag inte har i allas ögon eftersom alla har olika utmaningar och hinder. Jag skulle aldrig säga till dig eller någon annan att den inte får känna att den förtjänar något, för det vet varje person innerst inne bäst själv.
Jag är också priviligerad, men hela världen är ju så. Folk som blir irriterade på privilegierade människor i Sverige borde ju ta ett steg tillbaka och inse vad privilegierade de är jämfört med typ vilket annat land som helst… Och även om det inte skulle finnas några skillnader i ekonomiska fördelar, hudfärg, kön osv. så kommer det aldrig bli jämnt. Vissa kommer alltid födas lite attraktivare, med högre IQ, EQ eller ha haft mer peppande föräldrar.
Jag har bott i USA och förklarade jante för några amerikanska kompisar. Trots att många svenskar är irriterad på jante så tyckte amerikanarna att det lät fint. Visst, det är tråkigt att man inte ”kan” berätta om saker man kämpat för och är stolt över. Men det sticker i folks ögon. För vissa saker man kämpat med skulle en annan person aldrig ha möjlighet att ens kämpa för.
Jag tror det hjälper att försöka skala bort så mycket av sin fasad som möjligt när man ska berätta saker. Istället för att säga ”Jag gjorde det här!” kan man typ säga ”Är så sjukt glad för jag har aldrig vågat göra det här förut men nu gjorde jag det och klarade det. Trots min rädsla för att misslyckas”. Tror att människor med andra förutsättningar har lättare att förstå sig på en då istället för att bara se orättvisorna.
Klokt svart på tal! <3 You go girl!
Hej! Vilket fint svar och vilken fin tjej. Sjukaste kommentar jag löst och tycker verkligen inte att du ska ta åt dig. Sorgligt att sådana människor finns.
<3 <3 <3