02:00 på akuten…. Inte IGEN!

Inatt var det dags IGEN…. Alltså vad händer med min kropp? I torsdags vaknade jag med en riktigt konstig känsla i högra sidan av mitt huvud, lite som en strålning från nacken till pannan. Jag blir lätt nojig i sådana lägen men försökte ändå hålla god min inför Johan som är lite nojigare än mig. På jobbet blev det sedan värre då både ögat och örat på högersidan vägrade fungera. Jag såg allting dubbelt och så försämrades hörseln rejält, men jag körde vidare som om ingenting hade hänt. När det sedan blev lunch gick jag ut och tog en promenad i vårvädret, då domnade mitt högra ben. Jag blev livrädd! Vidare gick jag till ett möte på stan och där somnade min högra arm. Alla ting på högersidan slutade alltså fungera. Jag tänkte: Tumör eller stroke.

img_3932

Jag försökte släppa alla tankar och gick hem till en god middag, trevliga diskussioner med Johan och Homeland. Men klockan gick, det blev natt och jag vågade verkligen inte somna. Skulle någonting hända mig i sömnen skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Det slutade med att jag åkte in till akuten och klockan 02.00 var jag undersökt och klar för att sedan köras vidare till neurologiska avdelningen. Säger man så?

För att göra en lång story kort – Runt lunch idag fick jag reda på att de inte kunde hitta någon obehaglig sjukdom och misstänkte en annorlunda migränvariant.

Nu ligger jag hemma i min egen säng, dödstrött och lite låg. Låg för att jag är trött på min hälsa som har börjat bråka med mig det senaste året. Det har ju blivit hela 3 besök på akuten och så en herrans massa dagar hemma i sängen med feber och hosta. Jag vet inte vad det är, men ”folk” säger ”JOBB”.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
10kommentarer
  • Hej! Vill som andra här i kommentarsfältet verkligen säga att du måste vara rädd om dig själv och ta dessa signaler på allvar. Din historia påminner så otroligt mycket om den resa som en av mina yogalärare gjorde, som gång på gång tappade känsel på höger sida, och trodde att det var stroke osv. Efter flera ambulansturer, sjukhusvistelser och diagnoser var det en läkare som frågade ”Men hur mår du?”, och utmattningen var ett faktum. Du kan googla eller kontakta henne för hennes historia om du vill, yogafröken kallas hon. Höger sida brukar nämligen lägga av då det är presterarsidan i hjärnan, och återhämtningen är obefintlig. Har själv varit utmattad och har känt igen mig i dina tidigare symptom. Skulle råda dig till att verkligen ta detta på allvar och söka hjälp, det var min väg till ett bättre liv! <3 Kram!

    J 2017-02-20 09:00:04
    Svara
  • Det kan vara ett tecken på att kroppen närmar sig utmattningssyndrom. Jobba med att varva ner och om du kan hitta en läkare som sysslar med funktionsmedicin eller någon alternativmedicin ex kinesisk.

    Sara 2017-02-18 13:42:04
    Svara
  • Åååååh fy stackars dig. Men jag plus en vän har haft samma symptom (fast olika tidpunkter) gissa vad det var? ://// japp, stress+utmattning. Sämst verkligen. Hoppas det blir bättre snart!

    J 2017-02-18 12:40:37
    Svara
  • Jag har varit genuint orolig för ditt tempo de senaste månaderna. Det är fullt ös dygnet runt. När du även började med podden så tänkte jag bara ”hur ska du hinna med den :o”.

    Jag förstår om du möts av 10 000 möjligheter och vill ta vara på dom men glöm inte att även ta vara på dig själv! Jag vet inte om denna kommentar är någon hjälp alls men vill bara inte se att du går in i väggen eller liknande.

    Ta hand om dig Henrietta!! <3

    Malin 2017-02-18 09:08:43
    Svara
  • Åh 🙁 har själv haft rätt tydliga fysiska bakslag (framförallt migränvarianter) i samband med intensiva perioder. Känner verkligen igen besvikelsen du uttrycker över att kroppen inte orkar med. Det har dock hjälpt mig att försöka tänka att det är inget annat än fullt naturliga reaktioner på perioder av att använda alldeles för mycket av lilla hjärnans och kroppens kapacitet. Med det i bakhuvudet blir det liksom tydligt att det enda sättet att undvika det är att göra inslag av vila till regel snarare än undantag i vardagen. Insåg också sen jag börjat tänka så att besvikelsen jag kan känna egentligen är ganska sjuk, den visar inget annat än mina orimliga förväntningar. Från allra första början knatade vi omkring i skogen liksom, det ger lite perspektiv på hur mycket man ofta kräver av sig själv (och framförallt hjärnan) idag tänker jag. Stor kram och ta hand om dig!!

    Linnea 2017-02-17 19:14:40
    Svara
  • Tänk att kroppen är så otroligt fantastisk på att kommunicera. Så tydlig. Och att man ÄNDÅ ignorerar det. Jag pratar verkligen av erfarenhet och övar dagligen på att försöka känna efter innan kroppen är övertydlig och slutar fungera. Ta hand om dig och försök se det som en lärdom. KRAM

    Och tack för härlig blogg och podd (!).

    Cissi 2017-02-17 18:14:55
    Svara
  • Men du Henrietta. Din kropp har ju praktiskt taget skrikit ”stopp” i säkert ett halvår. Febrig och allmänt sjuk titt som tätt, märkliga åkommor, panikattacker etc. Och du har inte lyssnat. Kanske fortfarande inte vill lyssna? Så för mig som följare är detta knappast en överraskning, snarare oerhört väntat. Jag hoppas så innerligt att du ska lyssna denna gång <3

    Elin 2017-02-17 13:26:56
    Svara
  • Var rädd om dig <3 Tror din kropp försöker säga till dig att pausa lite, även om det är svårt ibland! Stor kram till dig <3

    Frida 2017-02-17 10:30:53
    Svara
  • Hoppas det vänder snart!! Värsta som finns verkligen. Men jag tycker du behöver ta det lugnt tills du är 100% frisk, när man läser din blogg så har du feber ena dagen och är ute och partajar dagen efter. Du måste ta hand om dig fining!

    Wendy 2017-02-17 09:42:00
    Svara
  • Åh hoppas du inte var själv på akuten!

    caro 2017-02-16 22:25:51
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!