Timmarna innan 2017 slog över till 2018 tog vi tjejer en snackis om våra löften för året, eller kalla de för mål. Vi alla hade ett gemensamt mål och det var att det skulle bli ”ett snällare år”. Det kändes så skönt att höra att jag inte är ensam i det. Ensam i att ibland inte kunna kontrollera min ilska och bli skogstokig utan anledning. Johan får ta mest skit, men även min familj ibland och mina vänner. Den man bor med råkar ju alltid ut för mest. Tyvärr.

Som den här gången... (Börjar runt 10.00) 

Nu under julledigheten hämtade Johan ett glas rött och satte sig i soffan med mjukisbyxor för att se på Homeland med mig och mina systrar. Jag sa då ”Du vet hur jävla slarvig du är, speciellt när du är i mys-mode. Du borde inte dricka rött i soffan just nu”. Han ställde inte bort glaset och 15 minuter senare spilldes glaset ut över mattan och mina ögon svartnade. Jag fick ett frispel och Johan en vidrig och orimlig flickvän över sig. Mina systrar blev inte långt ifrån rädda för mig. Samtidigt så gjorde det ingenting att han spillde, för allting händer, men jag spårade av att han inte lyssnade på mig. Men vad fan är det att bli ett monster över? Jag har ju själv både spillt vin och spytt i hela sängen och på mattan. Och mattan har till och med fått ett litet ärr efter det. Då fick jag ”Det är ingen fara älskling!”.

Jag måste lära mig att ANDAS, ta ett djupt jävla andetag, säga suck och sedan ta händelsen med en klackspark. Johan och jag kom igår överens om att varje morgon påminna varandra om att ”göra dagen till det bästa”. Det är lättare sagt än gjort, men en påminnelse gör chanserna större till en positiv och glad dag.

MÅL 2018: BLI EN SNÄLLARE MÄNNISKA.