Jag är så ledsen på mig själv. Ledsen för att jag låter skit påverka mig. Ända sedan Stockholm utsattes för terrorattacken på Drottninggatan i våras har jag varit rädd för att vistas utanför mitt hem. Ni hör ju hur trist det låter. Det spelar ingen roll om det är en solig månadagspromenad runt Djurgården eller om jag befinner mig på en crowded area (heter på svenska?) som en konsert eller populärt varuhus en lördag. Jag går alltid runt och känner mig rädd. Rädd för vad som väntar runt hörnet. Jag har alltid varit rädd för döden (eller efter 11:e september) men ändå kunnat hantera det, men i dagens hemska värld så är det svårt att släppa. Tanken finns där dagligen.

Idag när Aftonbladet gick ut med att ett terrorhot riktats mot Stockholm landade en sten på mitt bröst och benen började skaka. Jag kunde inte tänka klart. Det i sin tur ledde till att jag fick avstå en presentation som skulle hållas inne i stan och det känns sämst. Eller det suger faktiskt att jag inte kan leva ett helt vanligt liv.

Hur vågar man förbi se alla hot? Förbise att Nordkorea vill förgöra världen? Jag vill faktiskt kunna jobba, umgås med de jag älskar och njuta av livet. Det jag har svårt för:

Tack för mig. Ta mig gärna till en plats där inga faror finns. Detta oinspirerande inlägg är det enda jag orkar idag.

Naturgodis. Och det vet ni ju redan vid det här laget. Minst 1 påse om dagen och den fyller jag med vita och bruna bananer, vita cashewnötter och giant corn. Ligger i min säng och käkar nu faktiskt.

Måste alltid ha tonfisk i kylen för nödfallslägen. Tonfisksallad, tonfiskröra, tonfiskpasta, tonfiskknäckis.

Och den här mina älsklingar är absolut viktigast i hela matbutiken. Jag äter 1 paket om dagen och ja jag vet att det kan låta mycket, men kan inte motstå. Världens godaste pålägg.

Ätes med färsk gurka på friggs riskakor. Helst majskakorna, men de fanns inte idag.

Pellegrino. Jag hatar bubblor, men flaskan är så trevlig att ha hemma.

ROSTAD LÖÖÖK! Jag har det till allt. Ingenting blir äckligt med rostad lök. Står det inte en burk i skafferiet blir jag på riktigt ledsen. Synd att det bara finns från Eldorado dock…

Alltid någon slags korv. Salsiccia är favoriten. Gurkan glömde jag fota, men det blir 1 om dagen och även mycket frukt, tomater, lök, morötter, kikärtor och krossade tomater.

Vad har ni för måsten i matbutiken?

4 tankar genom helgen:

– Vem som orkar prenumerera på Katrin Z och Malin Gramers podcast? För det första tycker jag att de i sina diskussioner låter rätt puckade och för det andra handlar den inte om någonting annat än HETS. All typ av hets. Har du redan svårt att hantera ångest – avstå denna podcast. I det senaste avsnittet jag lyssnade på berättar Katrin om hennes senaste månad där hon svält sig själv för att kunna festa till det på födelsedagen? Det här är tyvärr redan alldeles för vanligt och fy vad hemskt att det finns folk som uppmuntrar till det.

– Stockholm är så vackert i September. Krispigt, snyggt och härligt tempo.

– Vad ska folk tycka om det jag målar? Jag har vart i full gång med att måla till The Wall of Art som snart lanseras och jag känner mig så fruktansvärt osäker på mig själv på det här området. Vad ska ni tycka? Har jag en sund tanke bakom det som hamnar på pappret? Osv…

– Att jag börjar bli ett Youtube-fan och det känns spännande. Jag är helt besatt av alla jag följer och är inte mättad. Vilka ska man följa?

PUSS!