Henrietta Fromholtz

För er som missat påminner jag om min senaste blogg som faktiskt är himla mysig. Medan ni tittar på den tar jag mig en nap för återhämtning.

Helgens kalasande och min vän Johannas möhippa började redan i fredags klockan 04.00 i taxin till Nyköpings Flygplats. Vi var 4 tjejer som åkte från Stockholm och Caroline hade gjort lyxiga smörgåsar till oss alla med brie och skinka. Tänk om jag också en dag blir en så mysig och fixig person.

Vips så var hela gänget samlat och framme vid Hotel Bristol i Warszawa. Den blivande bruden klädd i rosa <3 

Det första vi gjorde var att inta hotellfrukosten som inte alls var pjåkig, men som vanligt när man är utomlands fick vi ett gäng sockerchocker.

Hotellet var magiskt och jag vill starkt rekommendera det till er som är sugna på en trip till Warszawa.

Sedan hoppade jag snabbt in i duschen för en liten fräschör och jag blev så lycklig av badrummet som var superhärligt och fyllt med Byredo-produkter.  

Redo för stan!

Vi hade egentligen planerat att åka GoCart, men det blev inställt och istället tog vi oss en lång och härlig vinlunch på Restaurang Stixx.

Hej hela gänget! Sju av tjejerna är mina vänner sedan barnsben, och jag tycker det är häftigt att vi likt våra föräldrar håller ihop – trots att vi inte ses så ofta då vi bor i olika städer.

Jag åt en asiatisk biffsallad och när besvikelsen kom gled jag över till Carolines tallrik och naffsade på hennes Phad Thai som var super. Efter det gick dagen i ett och vi alla delade upp oss med några shoppandes på stan och andra bubblandes i poolen på hotellets spa.

Plötsligt blev det kväll och jag och roomie Caroline blev ovanligt nog snabbt klara för kvällen. Min kavaj kommer från Tiger, vid byxa från Lindex, väska från ECCO och skor från Zara.

Och vi började på hotellbaren i väntan på resten av kompaniet.

Vädret var underbart och vi kunde sitta ute och nästan svettas i bara kavaj.  

Helgens första middag hade vi bokat på Fat Buddha.

Och jag fick Johanna, Evelyn och Carro till bordet.

Samt Lovisa och Maja. 

Jag, Lovisa, Carro och Evelyn bestämde oss för att beställa in massa olika rätter att dela på och tog bland annat två sorters dumplings. En vegetarisk och en med biff. Helt klart 9/10 poäng. Superbra!

Och sushin var likaså magisk! En variant med svart ris, en med gurka och laxtartar och en spicy tuna.

Drinkarna var inte heller att leka med – här en fräsch sak med smak av basilika.

Och så mjukstartade vi kvällens partaj med skakade shots. Hehe.

Det blev barhopp längst med stadens bargata.

Och det var länge sedan jag dansade så mycket som denna kväll. Jag slog till och med till på ett ordentligt Dance Battle uppe på nattklubben BANK’s scen.

Kvällen avslutades klockan 04 med en club sandwich i sängen. 

I lördags vaknade jag sist av alla och fick rusa upp i sängen för att hinna med.

Denna dag spenderade vi i den gamla delen av Warszawa och jag måste säga att jag blev positivt överraskad av hela staden.

Så många vackra hus och butiker i varje hörn!

Vi började med en återställare på turisttorget.

För att sedan inta varsitt polskt Escape Room. Vi fick dela upp oss och välja mellan sexrummet, nazistrummet och massmordsrummet (som skulle vara det obehagligaste), och jag blev placerad i det sistnämnda… Alltså jag har filmat hela vår vistelse i detta kolsvarta rum och sitter i skrivande stund och dör av skratt när jag hör hur blåsta vi är.

Tillbaka på hotellet satte jag mig utanför med en kaffe och bara va. Ibland behöver jag bara en lugn stund för mig själv för att hitta andan och lugnet. Jag hade haft problem med andningen under hela dagen, så detta var behövligt. 

Runt 20.00 trillade jag ned till bar nummer två på hotellet där alla tjejer satt och sippade drinkar.

En väldigt stark Moscow Mule blev det för mig och jag kände att denna kväll inte blir lång…

Vi alla kände att fredagen slagit hårt och var överens om att en extra lång middag fick räcka.

Som sagt – hotellet var magiskt. Femstjärnig lyx för inte mycket pengar.

Let’s do this lördag och mot kvällens middag!

Vi åt på restaurang N31 som är en lite lyxigare krog och fick först in en liten tallrik med en mousse på blomma och bröd.

Även denna kväll satt jag med Caroline och Lovisa som precis som jag gillar att dela mat. Så vi beställde tillsammans in en carpaccio med hallon och nötter.

En polsk råbiff som tyvärr bara var sådär.

Och här har vi härliga Maja till höger som jag innan den här möhippan inte hade träffat.

Vi beställde in heta räkor i en smörig sås och med knaprig chorizo över.

Alltså så mycket mat och här efter några glas vin hade jag glömt att fredagen hade tagit kol på mig. Jag kände mig som pånyttfödd. 

Och såklart blev det även deras tryffelpasta och polska dumpling fyllda med kött. Det smakade lite som om det låg en liten köttfärslimpa i dumplingen. Supergott!

Jag blev på ett jäkla humör och beställde in tequila till alla som jag vanligtvis inte ens kan titta på.

Vidare tog vi oss till livets jäkla nattklubb – Level 27, som såklart låg på våning 27.

En nattklubb som gärna någon krögare i Stocholm får försöka efterlikna.

Och här glömde jag bort att vår taxi till flyget hem skulle lämna hotellet vid 08.00. Jag, Johanna, Carro, Lovisa, Isabelle och Evelina körde all in till klockan 04 då jag och Carro valde att festa vidare med ett annat kul gäng vi fann på plats och landade på vårt hotellrum runt 07.00….

Jag dygnade alltså för första gången på väääääldigt många år. Haha. Tack för den kvällen och hur jag mådde under hemresan går vi inte in på.

Väl hemma blev det middag redan klockan 16.00 och så slocknade jag sedan vid 19.00. Sliten tjej, men gud så roligt vi har haft det. Och nu är det inte långt kvar innan Johanna och Max gifter sig. Jag längtar!

Att jag spenderar livets tid på akuten börjar väl bli vana för även er. Usch vad jag är trött på det nu… Och idag var jag med om det vidrigaste någonsin. Jag kände att jag inte kunde andas och gick runt och runt på kontoret för att finna luft. Precis samma händelse hände i Warsawa i helgen. Det gick inte och plötsligt började jag känna hur mina händer och armar domnade av, mitt ansikte och hur snabbt hjärtat slog. Jag stod då på en plats utan människor och jag försökte snabbt ta mig ut till trapphuset där jag föll ihop. Jag minns att många människor kom mot mig och hur de lade mig i sidoläge och försökte lugna mig i väntan på ambulans. Jag trodde att det var mina sista minuter i livet. Mina ben och armar skakade och jag orkade inte ens tänka på minuten efter.

Nu har jag varit i trygga händer i några timmar, kan andas igen och jag har fått veta att mitt liv inte är hotat. De ville ha mig över natten, men då jag inte kände mig trygg med läkaren valde jag att lämna för att istället besöka hjärtläkaren i morgon. De vet inte om det jag var med om var en ny grad av ångest eller om det var hjärtat. Det ska jag ta reda på.

KÄRLEK.