Jag visste det! Jag visste att min vecka skulle bli ett kaos och inte tillåta mig att gå på alla visningar som jag verkligen har sett fram emot. Jag har missat både ATP, Stylein, Ida Sjöstedt och Hunkydory, vilket känns lite buhu… Men den här veckan är en viktig slutspurt för mig då vi (Ivyrevel) om bara några dagar lanserar ett megastort projekt som jag tror ni kommer att digga. Men jag hann i alla fall se Busnels och Valeries visning som jag verkligen gillade, och speciellt Busnels.

Den här klänningen av Valerie var så himla vacker.

Och den här jackan hade jag gärna hängt in i garderoben.

Busnel kommer som vanligt bjuda på sjukt många mysiga plagg, men till den hösten 2017 bjuds det på flera med en extra fin twist. Se bara ärmarna ovan!

Nu har jag precis avslutat dagens sista möte och ska slänga mig i sängen. Hur mår ni? Det var länge sedan ni kommenterade… Det kanske är dags för en frågestund?

 Vad jag tyckte om fashion week senast? Ni är flera som har frågat och här från ni efter lång tid svaret:

Jag blev ledsen av nästan alla visningar jag såg. Modellerna var och är alldeles för smala på den svenska modescenen. Jag förstår att det säkert är flera av dem som har den kroppsbyggnaden helt naturligt, men det är omöjligt att missa att majoriteten inte har det. De ser helt enkelt inte friska ut. Den här debatten om att modeller är alltför smala trodde jag fortfarande var aktuell? Och att vad det bidrar till utanför catwalken ses som ett viktigt ämne? Att det inte har hänt någonting efter att detta  har varit aktuellt i flera år är för mig ett mysterium då Sverige brukar vara rätt duktiga på att ta action på problem. I flera länder finns det nu lagar på att man inte får anställa för smala modeller och inte trodde jag att Sverige skulle vara sist på den bollen. Det handlar ju heller inte bara om vilket sjukt kroppsideal dessa modevisningar bidrar till utan även hur modellerna själva mår. När ska Sverige göra någonting åt det här? Jag är fett besviken på att det bara snackas.

Jag känner några som modellar och varje gång vi har diskuterat deras bransch får jag det jag tror om den bekräftat. Enligt dem ser de svenska modevarumärkena upp till större bjässar utomlands och vågar inte ta ett steg som de inte har gjort innan. Jag menar, tänk om en variation av kroppsstorlekar skulle ställa till det för varumärket och bromsa framgången? Eh… Jag tror inte det. Jag menar, hur mycket har inte Ida Klamborn hyllats för hennes mod att köra på en skön mix av modeller? Det har väl snarare tagit henne till toppen än botten. Istället dundrade nykomlingarna Daisy Grace in på modeveckan och gjorde det före alla som är gamla i gamet. Undrar om de skämdes?

Jag tycker alltså att man kan ha en pinnsmal modell, men mixa upp det med både olika hudfärger och kroppsstorlekar.

Där fick ni min åsikt. Vi alla har säkert olika och det är okej.

Då var modeveckan igång och idag har jag hunnit med två visningar, och båda med min fining Linn.

Som hade på sig en magisk kjol skapad av Ganni.

Vi började med att skåda By Malina. 

Hej hej!

Här ser ni Linns Ganni-dröm i sin helhet.

Hej mitt lille Fjun!

(Bild: Andrea Jernmark)

Min vän Andrea svängde sedan förbi med kameran.

Här har vi henne. Nybliven Ms och mästerfotograf – Checka in hennes portfolio HÄR!

Klockan 18 och vi trampade bort mot The Black Box.

 Där var det Guldknappsvinnaren Stand som skulle imponera.

Massa fint på catwalken.

Och likaså framför. Till höger min stilförebild Emilia och hennes fantastiska jacka – Hello!

Och väskan…

Det var en hel del djungeldjur såklart.

Sania bar också djungeldjur samt mina favoriter från Jennie Ellen.

Wow Stand, jag hade kunnat fylla min garderob med varenda plagg. Väldigt mycket Henrietta över den här kollektionen!

Men var är min helg på bild då? Den kommer i morgon. Vi snackar Guldknappen, carpaccio, 1 år med Johan, söderhäng och kantarelltoast.