I veckan frågade Malin mig om jag var sugen på att ”cykla elcykel” bort till ett snyggt litet boutique hotel som ligger i byn Saint-Paul-de-Vence. Självklart ville jag det och vi åkte dit i racerfart med motor.
Tillägger: Hej jag vill ha en elcykel tack! Eller moppe…. Sitter just nu på blocket och letar.
Stället heter Tolie Blanche och ägs av ett gäng brorsor med familj. De har skapat en helt fantastiskt snygg miljö. Supertrendigt, men med fransk charm.
Vi tog först en rundtur och slog oss sedan glatt ned i varsin hög fåtölj med utsikt över trädgården.
Och beställde in två glas prosecco.
Mallan var vacker som alltid, men lite extra het denna kväll.
Som rosen på bordet.
Mitt i den trevliga stunden fick vi en påminnelse på Facebook om att det var exakt 3 år sedan vi levde livet på en lyxbåt i medelhavet – Se här! – så det blev en hel del roliga återblickar och diskussioner om det och andra gamla äventyr.
Samtidigt kikade vi igenom den fina menyn och var snabbt överens om att vi ville käka fisk.
En misslyckad bild. Mallan: ”Din figur blir inte 100 i denna posering”.
Som de två Instagrammare vi är tog vi ett taktiskt val och drack glas nummer 2 nere vid poolen.
Runt 22.00 fick vi vårt bord och valde att placera oss i ett behagligt hörn med utsikt över poolen.
Vinet vi drack var ”Can I take a picture of the bottle-gott” och hinken likaså.
Vi gick emot alla finrestaurangregler och sket i förrätten. Att gå rakt på varmrätt kändes rätt denna kväll.
Jag åt en superlyxig vit fisk med potatis som låg i en specialgjord bouillabaisse. Nej. Men alltså. Det var för gott.
Malin slog på stort och beställde in två jättar till havskräftor.
Vanligtvis toppar en förrätt efterrätt hos mig. Jag väljer mycket hellre att köpa med mig en godispåse hem efter en middag. Men denna kväll lockade faktiskt en liten pistageglass med mandelmassa, jordgubbar, maräng och rostad mandel som vi delade på.
När klockan var natten hoppade vi på de små elcyklarna igen och körde hemåt med Carola på högsta volym.
