Igår åt vi middag med Caroline och Andreas, mina kära vänner som gifte sig här om veckan. Vi tänkte slå till på mysiga Ponte Fiore på Strandvägen, och jag var sjukt inställd på deras carpaccio, men det slutade med Ciao Ciao runt hörnet. Så kan livet se ut när man är lite lat och trött.
Andreas åt pastan med oxfilé och Johan pizzan med bresaola som var ruggigt god. Pizza är ingenting jag trånar efter och det krävs en del för att få mitt ”mmmmm”, och denna hade de lyckats få väldigt tunn, krispig och smakrik. Bresaola är i för sig ett starkt kort.
Carro åt min favoritpasta med salsiccia och jag en tallrik med gratinerade musslor, grillade scampi, kräftskärtar och någon mumsig vitlöksröra som var super. Helt klart en rätt att beställa igen!
Efter middagen tog vi ett glas till (två, tre och fyra för vissa) och tjöta om allt från skit till viktiga samhällsfrågor. Mycket om planeringen inför bröllop, livet som gift, sjuka historier om uthyrda lägenheter och hur kul den här sommaren skall bli.
Åh vad jag älskar mina babbelmajor! Allas käftar är lika stora och lika roliga. Vid tio avslutade vi och jag och Carro sa: ”Hej då! Ses på jobbet i morgon”. Det är så lyxigt att ha en av sina äldsta och närmsta vänner även som kollega. Det här var en perfekt sista kväll innan dem far iväg på biläventyr i Frankrike och jag och Johan bilar ned till Mallis.
Nu har jag precis kommit hem och ikväll är det C H I L L och libanesiskt från Beirut Café som står på schemat. Jag är extremt trött i huvudet och min kropp ännu värre. De båda skriker efter semester, men just nu efter en lugn och skön helg. Jag ska inte göra någonting mer än att äta mysiga luncher och bara vara.
