Jag har från flera håll (och nu under flera månaders tid) fått frågan om vad jag tycker om andra påverkares, så som influencers och journalisters, uttalanden som rör ämnet kropp och hälsa, med min bakgrund som tidigare ätstörd. Eftersom flera i branschen är mina vänner har jag valt att inte lägga mig i när diskussioner kring en specifik person uppstått, bortsett från Katrin Z som jag inte har någon som helst koppling till eller känsla för. Men jag har funderat över min tystad nu den senaste veckan och har kommit fram till att jag sviker dem frågor som jag brinner för när jag bara tittar på och tycker till hemma vid matbordet. Därför tänker jag från och med nu börja prata mer om detta och lägga min röst i diskussionerna och kämpa för ett mindre kroppsfixerat samhälle.
Det känns också högst relevant då ämnet hur sociala medier och förebilder påverkar en ätstörning kommer att vara en del av min bok.
Igår fick jag frågan om jag kunde dela med mig av hur jag ser på underbara Hannas ”uttalande” här om veckan som visst har blivit en stor snackis. Och visst kan jag det…. en aningen senare än alla andra ; )
Efter Nyårsafton skrev Hanna ett härligt inlägg om hennes festliga kväll (som såg fasligt trevlig ut!) och sedan hur 2018 började dagen efter med en bakismiddag på Sturehof och sedan: ” Vi fortsatte till Riche för att äta dessert! De har nämligen en fantastisk Gino, jag är inget big fan av desserter tho plus att jag ska snart ska plåta min nästa kollektion i Sydafrika, så jag hoppade det ”.
Dessa ärliga ord fick Hanna sedan kritik för på Twitter och i bloggen och hon anklagades för att hetsa tjejer som lider av en ätstörning samt trigga dem som är i riskzonen.
Hanna och flera profiler anser att det är bättre att vara ärlig och berätta sanningen. Alltså inte låtsas och bara plåta desserten på Riche och sedan få det att framstå som att alla åt dessert, när man faktiskt inte gjorde det av en anledning. Att Hanna ger en mer rättvis bild av hur verkligheten ser ut och att man faktiskt inte mår bra av socker och inte bör äta efterrätt varje dag.
I samma veva lyssnade jag på Bianca Ingrossos och Alice Stenlöfs nya podcast där de i ett avsnitt diskuterar ätstörningar utifrån Biancas erfarenhet. Det var en superinspirerande 5-minutare där Bianca berör och verkligen sätter ord på så otroligt viktiga saker som närstående bör veta och bära med sig. Men hon säger även att man inte kan skylla på sin omgivning, att man inte kan skylla på att personer som hetsar på Instagram och att det är upp till var och en att ta ansvar för sin egen självkänsla och sitt eget liv.
Som grädden på moset har jag såklart även matats med rubriker på diverse sajter som ”NYTTIGA RECEPT 2018”. Det blir lixom kaka på kaka och gör mina känslor heta.
Mycket på en gång alltså. Så vad tycker jag då?
Vi känner själva vårt välmående och vår kropp allra bäst. Ingen annan kan bestämma över den. Vi vet bäst själva vilka beslut som bör tas för att vi ska gilla livet, kunna prestera bäst och få en härlig dag osv. I detta fall valde H att inte äta dessert för att hon dels inte är ett fan av desserter (det är inte jag heller) och för att hon skulle plåta en klädeskampanj några dagar senare. Jag hade nog själv i samma sits skippat min dagliga godispåse då jag lätt svullnar upp om kinderna varje morgon, för skulle jag göra en plåtning dagen efter hade jag såklart velat försäkra mig om att jag känner mig som mitt allra bästa jag. Då vill jag alltså inte se nyvaken och svullen ut. Det är ju faktiskt bilder som ska synas för flera hundra tusen människor och om man inte känner sig fin kommer det att lysa igenom och då blir man inte nöjd. Inte nöjd = Skapar i många fall ångest. Man ska alltså göra det som får en att må bäst.
Men jag tycker att just den meningen i inlägget är väldigt onödig. Den innehåller triggande ord och meningen tillför heller ingenting till inägget eller hennes läsare. Jag vill samtidigt säga att jag älskar att Hanna alltid är ärlig och vill alla väl. Jag understryker: Hanna är grym! Ärlighet och godhet varar alltid längst, men som sagt – Just den här ärligheten ser jag som onödig.
Jag hade själv aldrig skrivit ut om jag hade skippat min godispåse dagarna innan en plåtning, för varför ska jag säga det? Vad ger det er? Vad är det intressanta i att jag inte gillar min morgon-svullna look. Ingenting mer än att jag förmedlar att jag tycker att svullna kinder är fult på mig? Vilket kan få andra att reflektera över sina kinder. Och så adderar jag mer hets i den redan befintliga kroppshetsen.
Men jag vet att Hanna inte gjorde en Katrin Z och skrev det för att provocera. Hon skulle aldrig göra så. Ibland blir det bara fel.
Idag reflekterar nästan alla över sin kropp och vad man stoppar i sig, vilket är fine, men måste vi alltid prata om det i öppet landskap? Så som vid middagsbordet med sina bästa vänner eller i en Instagampost. När vi pratar om det bland andra skapar vi nämligen omedvetet triggers. Vi vet ju faktiskt inte hur personen mitt emot mår eller hur den påverkas av det jag säger. Och troligtvis finns det ännu en trigger som adderas på detta i nästa rum hen sätter sig i, för kropp- och hälsosnack är ÖVERALLT. Dessa upprepningar kan tillslut bli för mycket för många och att leva i detta dagligen kan bli dörren in till en ätstörning.
Varför vill ex. dina vänner höra om din uppladdning för beachen? Varför ska vi berätta om det på Instagram? Är det inte mer intressant att prata om den personliga utvecklingen? Hur man ex. ska jobba för att bli en gladare människa det kommande året och hur träningen kanske ska hjälpa en med det. Jag bryr mig nämligen inte om en annan persons kropp, bara om min egen. Jag bryr mig mer om att ex. min kompis vill bli en gladare person, för då blir ju jag gladare på köpet.
Då svarar säkert en del: Men sluta umgås med den personen som hetsar eller sluta följa hen på Instagram. Tråkig inställning tycker jag.
Över till det Bianca sa om att alla måste ta sitt eget ansvar. Självklart är det enbart man själv som kan förändra sitt liv och stärka sin självkänsla, men måste vi gå in i ämnet med den inställningen? De som drabbas av en ätstörning gör det av flera anledningar och alla har olika, men i många fall har ens omgivning och sociala medier varit en stor trigger i insjuknandet. Det är såklart även stor anledning till att sjuka personer inte tar sig modet till att kämpa för att bli friska. Sociala medier och omgivningen har en negativ påverkan på ätstörningar, och det visar statistiken. Ska vi då ignorera den faktan? Jag ser att man istället bör tänka sig för och inte prata om sina kropps-planer i öppet rum. Speciellt då det inte tillför någonting.
Visst kan en ätstörd person ändå inte bara skylla på sin närmsta omgivning, men personen kan fan i mig skylla på samhället.
Är det inte det vi gör när det kommer till andra frågor inom ex. feminism? Vi skyller på att ingen ser till att en förändring sker och tar själva tag i saken som en grupp. Vi säger inte ”Alla får ta sitt eget ansvar”.
Är det inte hög tid att de människor som har en röst i samhället börjar ta sitt ansvar och jobba mot en förändring även i detta? Även om de själva inte lider av kroppsfixering. Man bör vilja använda sin makt för att förändra till det positiva.
För ca. sex år sedan brydde jag mig inte särskilt mycket om kvinnofrågor. Jag tyckte att det tjatades för mycket om att kvinnor inte får sina röster hörda och att vi är orättvist behandlade. Jag sa något i stil med: ”Då får man väl bara ta för sig? Jag får min röst hörd och jag får den lön jag vill ha. Det handlar ju bara om att säga ifrån och vara stark”. Jag tyckte att alla kvinnor skulle ta sitt eget ansvar….. Så säger jag inte idag och det tror jag knappt någon kvinna gör. Även om jag vågar stå på mig så vill jag vara med och bidra till att kvinnor inte ska behöva stå på sig och att vårt samhälle ska bli 100 % jämställt.
Vi vet idag att om en förändring ska ske så måste vi alla jobba för det tillsammans. Titta bara på hur långt vi har kommit när vi har gått ihop och jobbat för kvinnan. När en förändring måste ske säger vi inte ”ta tag i dina egna problem”.
Jag vet inte hur jag ska avsluta det här, men jag ska försöka göra en kort summering: Jag tycker att påverkare, människor med makt, bör ta sitt ansvar och jobba för en förändring. Jobba för att minska kroppsfixeringen genom att kanske själva sluta prata om sin kropp i koppling till mat. Jag säger inte att man måste, men man bör vilja ta ett ansvar. Jag tackar Mia Skäringer, Cissi Wallin och Lady Damer som påbörjat den resan.
Upprepar: Hanna har inte gjort fel och borde inte få skit. Det här var bara min syn på hela skiten.
Puss & Hej
Så viktigt ämne, så kloka tankar. Tack!☺️ HEJA DIG!
WORD! Är så utbota less på mathets och förklaringar till varför man vill unna skig. Jag driver ett matkonto på insta @goda.grejer där jag fokar 100% på GOD mat utan några pekpinnar. Så, så, så viktigt att de som har en röst utåt använder den. ??
Såå bra inlägg till detta komplexa ämne!!
Hej,
Det slår mig hur rädd du är för att illa omtyckt av den inre klicken som du äntligen har kämpat dig in i. Jag håller med dig på flera ställen i texten även om jag tycker du gör just detsamma när du skriver om att du hellre skippar en godis påse PGA dina kinder etc etc. Och att du kopplar ångest till att inte se fin ut på bild. Det är fint av dig att hålla Hanna om ryggen samtidigt som du lite lätt ändå vill poängtera att du har en egen åsikt. Men det når liksom inte ända fram..det blir platt fall – för du vill inte tappa din plats i det coola gänget. Man märker hur du trevar i texten och väljer dina ord med STOR omsorg. Allt för att inte klippa på några tår.
/ Elsa
Det här var det mest puckade jag har läst. Sorry!
För det första: Mina privata vänner är mer av det ”coola gänget” än vad ett gäng bloggare än. Har helt missat att ”bloggare” är någonting coolt.
Det andra: Att vara rädd för att inte bli omtyckt av den creddiga klicken/inre cirkeln, som du kallar bloggare för, bryr jag mig inte om för fem öre. Då hade jag väl gjort som alla andra och börjat umgås med ”influencers” privat? Så jag har faktiskt ingen plats att förlora. Jag har mina vänner privat och vill gärna att det förblir så.
Och det viktigaste: Jag framför MIN åsikt och det gör jag gärna med god ton. Varför ska allting idag diskuteras på ett otrevligt sätt? Jag tycker verkligen om Hanna, men tyckte att hon som många andra har gjort fel i detta ämne. Ska hon då smutskastas på min blogg när jag egentligen framför feedback. Det är precis som när jag ger feedback till min bästa kompis som jag tycker har betett sig illa. Inte börjar jag prata med otrevlig ton? Diskussioner och debatter är superviktiga för utveckling, men inte blir det bra om vi ska vara arga.
Jag framför min åsikt och duckar ingenting. Riktigt fegt. Skriv till mig i egen person så tar vi ett snack där. Men det vågar du la inte.
TJING!
Håller inte med. Såklart att Henrietta kanske inte vill såga någon vid fotknölarna för det är ju hennes vänner? Och vem vet hur disskusionen går mellan fyra ögon. Just jämnfördelades med att H inte skulle vilja trycka en påse godis för att hon blir svullen tycker jag är ärligt, och hon skriver ju att hon aldrig skulle skriva ut det inför sin publik. Att hon går det under just detta inlägg är för att hon för en disskusion. Jag tror att människor förväntar sig att ifall en ska förespråka ett ämne så måste en vara 100% med inga nyanser. Så ser inte samhället ut och det känns betydlig mycket ärligare och igenkännande med någon som kan erkänna sånna saker.
Henrietta du kommer garanterat få masssvis med kritik för att människor inte tycker du gör tillräckligt etc men att göra något för förändring är lika bra ❤️
Så rätt❤️❤️
Så bra skrivet! Vilken förebild du är!! Heja dig Henrietta!!⭐️
Väldigt bra skrivet! Instämmer helt med tidigare kommentarer! Ett väldigt viktigt ämne att ta upp och reflektera över, superbra med olika synvinklar. Håller med om att Mia Skäringer gör så jäkla bra jobb för att minska på kroppsfixering, gillar starkt även Stina Wollter och hennes engagemang i frågan. Det behövs verkligen sunda personer med vettiga värderingar som säger ifrån när det går för långt och säger sin åsikt på ett uppbyggande sätt! Det är ju så det sker förändring, istället för att bara hävda ut sig nåt för de är trendigt/sexigt att ”tycka och tänka i frågan” men påriktigt inte ha en djupare förståelse. Måste avsluta med samma som tidigare kommentar för det stämmer såå bra; behövs verkligen flera influencers som du!
Alla bloggare av alla dess karaktärer måste börja ta ett ansvar. Alla som har ett syfte med att influera, inspirera, lära ut eller ha en stol i riksdagen MÅSTE förstå att man har ett ansvar för sin publik vare sig man vill det eller ej. Är du vuxen har du ett ansvar!
De flesta bloggare har en publik som sträcker sig långt ner i åldrarna även om den stora skaran av läsarna är i 30-års åldern. Men så fort man har nått fram till en flicka(eller pojke) i yngre ålder så blir ansvaret större. Vi skulle aldrig acceptera att en lärare står och pratar om sin kropp och bantning framför sin klass. Så varför tror många bloggare att vi läsare tycker att det ör okej? Visst, vi kan sluta läsa just den bloggen men en yngre individ har sällan den gränsdragningen. Utan det hon ser är glamouren, de dyra väskorna, sminket, resor jorden runt och en magnifik garderob(där massvis är spons). Och ser denna tjej denna livsstil så var så säkra på att väldigt många flickor ser exakt samma och vill göra vad som helst för att ha desamma.
Bloggare är nutidens motsvarighet på 80 och 90-talets stora modeller. Jag vet hur jag i yngre ålder avundades stora modellers kroppar, men det jag inte kunde läsa av från alla bilder var hur mycket slit och självsvält som låg bakom kropparna.
Så även om Hanna inte alls menade illa med det hon skrev så är eftersnacket om inlägget skrämmande. Att Hanna faktiskt inte verkar förstå sitt ansvar.
Här har många bloggare ett jättejobb att ta vid. Ta ansvar, vare sig det handlar om kropp, träning, kläder, livsstil eller ekonomi. Hur ska en bloggares yngre publik förstå verkligheten bakom bloggfiltret om det aldrig visas. Jo de har råd med väskan för 30.000kr för att väldigt mycket annat i livet är spons och att bloggens alla reklaminslag är betalda. Hur ska en yngre läsare förstå att det inte är humant att dricka alkohol flera dagar i veckan, för det enda denna yngre läsare matas med är bubbel/vin och glassiga krogbilder. Och 3dagar senare sitter samma bloggare på en solig strand med bikinibyxorna uppdragna i rumpan och har en sexig solbränd kropp med vita kanter efter en annan bikini som bloggaren hade dagen innan.
Så vad ville jag ha sagt, jo…Är du bloggare så har du ett förbannat ansvar. Jag är vuxen och ansvarar för min egna lycka i livet men säg samma sak till en tjej på 14år. Där är skillnaden, så ta ett ansvar!
Så glad att du Henrietta finns med i bloggvärlden för det är inte många som har samma ärlighet som du har. Så Tack Henrietta för det och hoppas du spiller över med ditt tankesätt på flera av dina bloggkollegor. ?
Din känsla att förmedla med ord Henrietta <3 Jag håller med Felicia. Dina analyser är fantastiska och din jämförelse med vår inställning till kroppshets mot feminism fick mig att tänka till en extra gång. Du har helt rätt och jag är så glad att du finns i den här världen. Tack ville jag bara säga. Tack för att du fick mig att tänka till.
Så bra skrivet! Blev lite besviken när jag började läsa för tänkte att det skulle komma massa flosker och ryggdunkningar om andra influencers och hur de bidrar till utsendeehetsen, men att du väljer att stå upp för vad du tycker och många andra tycker är så starkt! Du väver in analyser från flera håll och har förståelse för hur andra gjort och kan även säga hur du tänkte för några år sen(iom kvinnofrågor) och att du inte tycker så längre.
Oj nu blev detta jättelångt med blev så glad över din text!
Henrietta du är bäst och du behövs i denna influencservärld <3<3<3
Otroligt bra inlägg! Du är väldigt klok, och grymt av dig att skriva vad du tycker och tänker om detta ämne!!
SPOT. On.
Superbra inlägg!!!!
Åh så himla bra skrivet! Sitter här nästan rörd efter att ha läst detta, du träffade verkligen precis rätt!
håller med dig sååååååå mycket!! Väldigt bra skrivet!!