Jag sitter och skriver på boken och har idag gått igenom vissa sms som jag hittade i min mobil. Mamma har tusen till, men får ta lite i taget. Det är hemsk att läsa och det kniper i min mage samtidigt som det gör mig lycklig när jag ser att varje sms är ljusare. Inte just dessa, men jag håller på mycket till boken.
Här närmade jag mig den tid då jag inte orkade längre. Det är så sjukt att en kropp utan mat kan tappa allt. Vänner, tron på sig själv, livslusten och verklighetsuppfattningen. Jag var inte ensam, men det kändes så. Jag var själv i min bubbla och jag kunde inte ta mig ur.
Denna typ av sms är återkommande. Stackars mamma som varje kväll fick mötas av detta och befinna sig 20 mil ifrån.
Jag kommer att skriva mycket om ilskan som jag ständigt bar på under dessa år. Hemska jag, som inte gick att kontrollera. Och efter varje utbrott fick jag panik och trodde alla skulle lämna mig.
Läs: ”arg när jag sett mig i spegeln”. Att man ska behöva bli det.
Här hade jag precis börjat på min behandling och är så nöjd. Jag insåg att mat var gott och att det gjorde mig till en glad människa.
Det är lite jobbigt att skriva just nu…. Mycket känslor som blommat upp och jag känner sorg över att denna skit stal år från mitt liv. Ta hand om er <3
När jag ändå har er på tråden! Om det är någonting ni önskar att jag skriver om eller tar reda på genom experter – skicka det till mig på mail eller i en kommentar. Jag vill göra den bästa boken på detta område och där behöver jag er! Ni är bäst. Puss!
det som jag tyckte var svårast under tiden jag var sjuk var att förklara för mina nära och kära hur jag kände och mådde så att de skulle förstå. jag ville ju må bra, men då tyckte de bara jag kunde äta så skulle allt bli bättre och jag skulle bli mig lik, men det var ju inte så det funkade. det jag också väldigt svårt att be om hjälp, för jag visste inte hur jag ville att de skulle hjälpa mig, det köades jobbigt om de påminde mig att äta, eller frågade mig om jag hade kräkts, men det var det enda sättet de tänkte att de kunde göra nåt, utan att lägga ner allt för mycket tid på mig. så om jag skulle önska något i boken så är det sånt, hur man som sjuk lättare kan prata om det och be om hjälp, och hur man kan prata om det utan att de runt en bara ser en som sin sjukdom, samt, som tidigare kommentar, om vad nära och kära kan göra.
något jag även tänkt mycket på är det här med att förbjuda underviktiga från att till exempel vara med i mode shower i Frankrike, samt vissa sporter, om förbud verkligen kan hjälpa en sjuk att bli frisk, så ska du prata med en expert tänker jag att sånt är viktigt. jag håller själv på med cheerleading och på senaste tiden har det uppdagats att vissa föreningar försökt hjälpa folk med äts, men när de inte velat ha hjälp har de istället inte fått vara med, och då står en annan förening med öppna armar och tar emot tjejen eftersom att hon är så lätt att et blir lätt att kasta upp henne. det blir en väldigt svår situation då sporten både kan vara tärande men även ge en mycket glädje.
Oj vilken bra inspiration! Det här me att förklara för andra – det är en omöjlighet när man är i det, men nu i efterhand har man ju en helt del tankar och tips som kan hjälpa. Har du tankar från din egen erfarenhet får du gärna dela den. Gällande sporter – så sjukt svårt, men jag tror att jag har min bild av det och lovar att dela det i boken.
Kram och tack för att du skrev
Hej Henrietta. Tack för den bästa bloggen och hur mycket du delar med dig här och snart i boken. Vilket säkert tar mycket energi och kan vara jobbigt. Jag ser jättemycket fram imot att läsa boken och det skulle vara kul att läsa ett kapitel, eller genomgående i boken, om vetenskapen/psykologi som förklarar anorexi. Det har varit jättebra för mig att lära mig om hur och varför människor får ångest för att kunna rationalisera mina känslor och identifiera mina tankemönster.
Kram
Men underbara du! Tack snälla för vackra ord
Hade gärna vetat vad man som familjemedlem/vän ska göra så att personen sjuk i anorexi vet att hen är älskad, hur kan man hjälpa personen på bästa sätt?
Tack för Inspo om detta! Så viktigt och jag lovar att ta med det