Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

TILL ER AV DEN GAMLA SKOLAN: ÅNGEST SKÄMS MAN INTE FÖR!

Det här med ångest. Jag hade faktiskt inte en aning om att det var någonting jag led av, men tydligen gör jag det. Just deal with it Henrietta! Jag berättade för läkaren att jag är världens lyckligaste tjej, med ett fantastiskt jobb, underbara vänner, ett drömhem, kille och familj. Att jag har en blogg med världens mest peppiga läsare och att jag inte känner någon som helst ångest. Tydligen kan man, trots alla positiva bitar jag just rabblade upp, bära på ångest och man behöver inte alltid veta vad det beror på.

Den första tanke som slog mig när jag fick höra ”Du har ångest” var PAAAANIK. Vad ska min arbetsgivare tänka? Och alla kommande? Vågar man jobba med en person med ångest? Kommer mina vänner tycka att jag är en knäppis? Ska Johan orka med? Nästa sekund påminde jag mig själv: Ångest är vanligt idag. Ångest gör mig inte till en sämre person eller anställd. Jag kan bli av med ångest. Det är ju bara så jäkla skönt att veta varför jag inte kan andas så jag kan ta itu med det och leva vidare som vanligt. Jag mår redan bättre idag!

Jag vet att den gamla generationen inte fattar helt och tycker att jag absolut inte borde dela detta offentligt. Kanske någon som läser just nu? Ni har inte växt upp i klimatet som vi i generationen efter har. Jag hoppas ni har tittat på dokumentären om Avicii? Alla borde se och kan lära av den! Kraven är på en helt ny nivå, där ångest lätt kopplas på, och det är inte någonting att skämmas för och bör inte orsaka problem i framtiden. Nu tittar jag främst på er som anställer! 

Till er med ångest: Vi ska inte skämmas! 

Jag har i för sig stött på ett sådant exempel, där synlig svaghet inte var till min fördel. Det var på en tidigare arbetsplats där jag jobbade dygnet runt för en STOR (och sjukt lyckad!!) lansering världen över. Alla tidigare PR-byråer sades upp och jag fick rodda det hela med två händer. Kul tyckte jag såklart! Efter detta blev jag utbränd  (vilket jag nu fattar inte alls var särskilt konstigt) och min läkare bad mig ta 1 månads break från arbete för att hitta tillbaka och inte riskera att gå in i väggen…

Jag tog mot all vilja upp det med min arbetsgivare som senare svarar:

”Vi tycker verkligen du gör ett grymt jobb, men jag vet inte om jag vågar satsa på någon som är kapabel till att bli sjukskriven. Lovar du att vara tillbaka datumet xx/xx”.

”Jag hoppas det!”

”Du kan inte hoppas! Du får prata med din läkare och meddela mig!”. 

 Tack och goodbye! Och så la vi det åt sidan. 

 Så får och bör inte vår hälsa behandlas!

Men över till positivt:  Jag kan ta min anorexi-bakgrund som exempel. När min historia blev offentlig trodde jag och många i min närhet att det skulle påverka mig negativt i min karriär. Att jag skulle framstå som en svag person. Vi hade så fel. Min sjukdomshistorik är mitt vapen. Majoriteten av alla jag träffar i min yrkesroll vet om att jag levt med anorexi, men ser mig inte som en svagis. Snarare tvärt om. De vet att jag är målinriktad, sjukt envis och klok. På samma sätt ska jag hantera den här diagnosen. Jag skäms inte, jag är en fighter och jag repar mig snabbt.

Mot ett ångestfritt liv och framgång! JAG ÄR PEPP! Nu ska jag gå på Uniqlos-aw.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
9kommentarer
  • KUNG ÄR DU!!!

    Jonna 2018-04-27 09:29:55
    Svara
  • Din öppenhet är så peppande och inspirerande! Verkligen dåligt bemötande från din förra arbetsgivare! Heja dig Henrietta!!

    Caroline 2018-04-26 23:45:18
    Svara
  • Heja dig!! och TACK för det du gör

    Fanny 2018-04-26 21:52:55
    Svara
  • Yassssss så bra å sant alltihop! Du är så klok å bra – som alltid <333 heja dig!

    Martina 2018-04-26 19:51:33
    Svara
  • Jaaa! Det är ju såhär du minimerar ångesten på bästa sätt – genom att ta fram den ur sin lilla gömma! Ut med den i ljuset så kan jag lova att den inte kommer att vara så kaxig om ett tag. Ser man det som att det bara är ångest så blir det liksom automatiskt lättare att hantera det. Likaså med negativa och onda tankar.

    Det här kommer kanske låta flummigt, men min räddning var att gå på Kay Pollaks föreläsning ”Ändra dina tankar, ändra ditt liv”. Detta var för några månader sedan. Klumpen i bröstet/magen som alltid fanns hos mig är borta och jag känner mig så harmonisk och fri (förutom vid pms heh) För mig var det livet före och efter hans föreläsning. Okej, låter jätteflum men jag skriver bara detta för att jag vill hjälpa 😊 Han kör i Sthlm i oktober.
    Stor kram från en 28årig tjej mitt i karriären som äntligen mår BRA

    Hanna 2018-04-26 19:37:30
    Svara
    • Svar på Hannas kommentar.

      Taack för tipset!! Jag ska verkligen kolla upp om jag kan gå på hans föreläsning!

      Jag är såå glad att folk hjälper varandra! Det behövs verkligen nu när bara fler och fler mår dåligt, heja!!

      Olivia 2018-06-29 17:37:34
      Svara
  • Åh du är så klok och fin. All pepp till dig Henrietta <3

    Moa Nachtweij 2018-04-26 18:36:40 http://nouw.com/nachtweij
    Svara
  • Jag ”drabbades av ångest” eller hur man säger första gången i augusti. En familjemedlem till mig fick besked om att hon hade hjärntumörer. I samband med det fick jag svårt att andas. Precis som du beskriver gick jag runt hela dagarna och försökte hitta andan och nästan kipade efter andan i panik. Jag förstod inte alls sambandet utan tänkte att jag till råga på allt fått astma eller något fel på lungorna. Men en dag tog min chef in mig på sitt rum och förklarade att hennes mamma hade fått samma diagnos som min familjemedlem några år tidigare och förklarade att hon hörde på min andning att jag hade ångest. Sen stöttade hon mig så mycket och förklarade att jag valde om jag ville vara hemma eller på jobbet och efter några dagar så kunde jag andas igen. Som att någon lyft bördan ifrån mig genom att sätta ord på min ångest!

    Lisa 2018-04-26 17:13:56
    Svara
  • STARKA KLOKA DU!!!! Tack för ett fantastiskt inlägg som jag verkligen behövde läsa nu! Hatar känslan av att man måste dölja allt som kan ses som svagt (men som snarare är mänskligt) när det gäller karriärsrelaterade situationer. Tänk vad bra man hade mått om alla delade med sig av sina rädslor etc.

    Dessutom, svårigheter gör en stark i slutändan, och många gånger upplever man ångest osv för att man är driven presterande som person. Fortsätt kämpa så önskar jag att du får må bättre snart, du är så COOL!

    Amelie 2018-04-26 16:55:27
    Svara
Henrietta Fromholtzs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
34 kvadrat
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Mitra Javadi
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Imane Asry