Gårdagen började med ett besök hos tjejerna på The PR Agency och där mötte jag upp Elin och Ellinor. På mig hade jag rocken som jag precis plockat fram för kunna välkomna våren på allra bästa sätt.
Matilda visade oss runt bland höstens alla godbitar och jag föll pladask för den gröna väskan från Bukvy. Den är gjord så jag kan bära den på typ exakt vilket sätt jag vill.
Och Jennie Ellen kan väl inte göra någon besviken? Could’a Would’a Should’a-modellen i en skimrande rosa kulör.
Som en rosa liten smällkaramell. I want I want I want!
Och dessa skor från Ellesse kommer jag lätt slå till på! Ellinor sa ”Det står Henrietta på dem!”
Efter psykologen mötte jag upp Elli och Elin igen och så tog vi oss bort till Polhem som hade fullt hus.
Det bjöds på fantastisk veggolunch och jag tänkte först slå till på den här rödbetsburgaren med pepparrotsdressing och coleslaw.
…men det blev morotsfalafeln med morotssallad och goda röror. Finns det falafel tar jag falafel! Lunchen under pressveckorna är alltid en höjdpunkt! Det är gott, fotovänligt och ger tid till trevliga samtal med vänner man inte träffar så ofta samt med helt nya möten. Idag snackade vi jobb, hur man sätter titlar, sketna killar och framgång på YouTube.
Efter jag hade betat av 5 km på SATS gick jag vidare till Konstnärsbaren där Mørch PR och Mouche höll hus.
Jag såg direkt att de bara hade massa ”Henrietta-plagg” och den här pälsen från METEO hoppade jag i direkt. En söt gammal dam tyckte jag var så fin i den att hon själv ville ha ett foto i sin mobil.
Ett annat märke som talade till mig och hösten 2017 ännu lite mer – tyska Dorothee Schumacher.
Elin fick agera modell så jag kunde visa er den fantastiska ryggen.
Áeron (från Budapest av alla ställen) har jag aldrig tidigåre hört talats om och jag undrar varför. Helt fantastiska jackor och skinnplagg med en mix av det feminina och sportiga.
Den här röda skinnkjolen säljer de också i höst. Tänk er den till ett par ordentliga sneakers, fina strumpor och stor pylsig skjorta.
Jag hittade även höstens finaste skor från Robert Clergerie.
Och sekunden innan jag sa tack och bock och avslutade dag 1 av pressveckan fann jag även denna från Dorothee Schumacher…
Behöver jag ens säga någonting? Den är så mycket mig.
Typ att man ska hänga den på väggen som prydnad när den är för varm att bära.
Jag avslutar med den här goa detaljbilden.
Jag skulle egentligen ha lämnat hemmet nu och mött upp Pålle för en pressfrulle, men kroppen orkade inte ta sig upp idag. Så här ligger man och bara är. Det var länge sedan min kropp kändes så tung. Det suger.
