Idag har jag spenderat dagen på Pernod Ricard, där jag lägger den mesta tiden av mitt liv just nu. Det är väldigt härligt. Skön stämning, vänskap och formar jobbet till en fin del av livet. Annat mot många andra bolag.

Väl hemma sprang jag fram och tillbaka som en galning i lägenheten för att försöka hitta andetaget samtidigt som jag matade energi ur en stackars sjukskötare på 1177.

Börjar tro att jag är hypokondriker? Fy om det skulle vara sanning.

Jag löste situationen med ett sketavarmt bad. (Påminns om hur härligt det är att vi köpte en lägenhet med badkar en sådan här dag!) På sidan av det stod datorn och tickade in mail och samtidigt njöt jag av härligt aggressiva Cissi Wallin och Lady Damer. Trycket över bröstet lättade bra efter det.

Men för att behålla de lätta andetagen och för att lyckas slita mig från datorn gav jag mig sedan ut på en 2 timmar lång promenad i snöovädret. I min ensamhet. Och OMG så underbart det var. I lurarna dunkade musik från listan där man egentligen behöver sänka musiken när man närmar sig en annan människa, men idag sket jag fullständigt i det. Lät Guetta, Sia och Spice Girls köra sitt race.

Och på vägen sprang jag förbi det här helt fantastiska kontoret som jag blev fett avsundsjuk på.  *Drömmer mig bort

Vad gör ni när ni känner er sjuka/dåliga? Har ni något husmorsknep eller någon speciell mat som gör en hela? Puss och Kärlek till er. Ni är bäst!

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

Jag har precis slevat i min den här plåten med rostade potatis- och rödbetsskivor med rosmarin + Lax med pesto.

Kylan fick mig att bläddra tillbaka i arkiven och värmen. Nu postade jag precis den här godbiten på Instagram och kom på att det var alldeles för länge sedan jag såg min bästis.

Tagen för 2 minuter sedan för att jag ville visa er de nya rosa kuddarna som vi köpte i helgen. Vad tycker ni?

Och så har jag fått hem min alldeles egna doftolja från Muro Scents. Så ball!

Imorgon: Frukostmöte på MRVLS, möte med le boss, en jogg på gymmet, hämta ut kläder till ett samarbete & eftermiddagen spenderas på Pernod Ricard.

Jag sitter i skrivande stund och genomlider efterskalven av en panikångest attack. I samma veva fick jag se att det är årets deppigaste dag och man kan nästan ana en koppling där, men det finns nog fan inte då jag har haft ett tryck över bröstet hela helgen. Jaja. Jag ska inte skriva mer om det, för då får man väl skit av någon och det pallar jag inte idag. Eller jo en sak ska jag addera och det är att jag tack vare detta tog tag i skiten och mailade min livscoach: ”Vi kör!”.

 Varför detta problem så ofta? Har man varit med om en panikångestattack tidigare är det lätt att få det igen. Många som är med om det blir rädda att det ska hända igen och väljer där av bort vissa aktiviteter i vardagen som man kopplar negativt, vilket bara gör det värre. Jag får exempelvis panik på tunnelbanan, när jag går ensam, tränar och när det blir för mycket folk runt om mig. Typ som under rea-hetsen. Genom att jag undviker dessa situationer övar jag mig inte på att det INTE ÄR FARLIGT…. Och där har vi det snurrande oro-hjulet i full spinn.

Dumt ju.