De senaste dagarna har jag haft mycket i skallen. Inte jobb dårå, utan funderingar som kommit ur olika händelser och som jag sedan plockat ihop till en enda tanke. Varför är människan så bestämd med att umgås med ”rätt” människor och varumärken? Jag tycker att vi är alldeles för många som har den inställningen och visar det nästan pinsamt tydligt. Varför är vi så kåta på att sitta bredvid hen och hen på rätt plats vid rätt tidpunkt? Varför kan vi inte våga mötas av spännande inslag i våra liv lite mer ofta? Varför prioriterar vi status och likeble things framför något ASKUL och oglammigt? Vi lägger så förbannat stor vikt över vilka människor och varumärken vi förknippas med och vad kan det bero på? Kanske beror det på att man är så sjukt bestämd att nå vissa typer av mål….

Jag säger inte att jag är felfri, det här är bara en fundering. Jag tror faktiskt att vi alla ibland suktar efter det mest balla. Kanske lite flummigt skrivet, men jag var bara tvungen att få ur mig detta.

I en av ”mina branscher” har jag bland annat hört meningar som: ”Hen borde du inte umgås med. Det passar inte ditt varumärke!”. Jag tycker att man istället ska fokusera på vilka man VILL umgås med, absolut inte välja bort för ett jäkla ”varumärke”. Är jag ensam med denna fundering?

Nu har jag snackat klart och ska bege mig ut från min creddiga arbetsplats The Absolut Co för en AW med Linköpings-gänget.

Trots att det är Johans födelsedag och en glad fredag har jag ett litet agg inom mig. Jag har nämligen upptäckt en sjuk app som jag aldrig hade kunnat tro var en ”vanlig grej” att använda. Jag snackar om en app där människor korrigerar sig själva till ”det bättre”. Det bättre = Smalare. Men var FAN är vi på väg säger jag då? 

Nej tack! 

Vi vet alla att vårt samhälle har problem och en osund syn på oss själva och varandra, men att det var såhär extremt visste jag inte. Vi alla kritiserar magasinens omänskliga redigering av modeller, men så ska vi ändå ta efter och med det stötta deras idiotiska hets och förvärra idealbilden. Media har skapat den sjuka syn vi har på vårt utseende och fortsätter än idag, trots kritiken, att påverka oss. Men om vi ska haka på, boosta det och med det öka hetsen kommer det här aldrig vända och jag undrar då var fasen det ska sluta. Användningen av denna app är ju en slags osynlig hets eftersom en redigerad bild inte med ord säger ”SÅHÄR SKA VI SE UT!” ”Jag vill bli smalare!”, men det blir en hets när vi alla plötsligt är smalare och mer ”perfekta”.

Jag vet inte vad jag ska säga…

Eller två saker: 

+ 130.000 människor lider av en ätstörning i Sverige och då är det en STOR siffra som är i gråzonen. Om vi fortsätter såhär kan vi nog snart dubbla den siffran. 

+ Om du inte trivs med dig själv – Gör det som får dig att må bättre, men sluta redigera din kropp och tryck upp på Instagram. 

Nu ska jag och Johan åka till TAK och käka middag <3

Jag har verkligen haft ett ordentligt rehab i helgen med både massa egentid, ”tråkiga” aktiviteter och ledigt från bloggen, men nu är jag tillbaka och nu ska kameran få börja jobba också. Jag känner att det har blivit lite väl mycket mobilbilder den senaste tiden och det känns inte kul alls. Jag blir motiverad av fina bilder.

På tal om fint material – Jag sitter just nu och fixar med min första Vlogg. Är det någon som vet ett bättre program än Wetransfer för att skicka riktigt stora filer? HELP!

Idag hade jag ett väldigt fint möte.

Ni som följt mig länge vet att jag förlorade mina bästa vänner när jag var sjuk. Ni kan läsa mer om min relation till dem här – ”Saknar du dina gamla vänner?” Min allra äldsta vän av dem, som jag blev bästis med i första klass i lågstadiet, har jag dock aldrig känt mig besviken och ledsen på. Vi var båda skyldiga till vår ”skilsmässa”. Till skillnad från de andra uppbrotten fortsatte vi att följa varandra på sociala medier och har haft koll på varandra men….. Vi har ändå inte setts eller pratat på 6 år. Idag sågs vi. Hon hade ringt sin mamma innan och det hade jag med bara för att berätta att vi två skulle ses idag. Det är svårt att förklara, men det kändes lixom stort. Vi båda var skakis till en början, glada och under hela vår stund tillsammans med Nanna och Kajsa skrattade vi åt precis samma saker, ordval och detaljer som förr. . Allting kände så fint. Jag är så oerhört glad över dagen och att vi båda har blivit vuxna och mogna nog att svälja gammalt groll som inte betyder någonting idag. Bara njuta av stunden och dagens fina situation.

Fan vilken fin vecka jag kommer att få.