Det är ett nytt år och jag, precis som typ alla andra, tänkte dagen innan: ”Nu ska jag kickstarta det här året från dag 1”… Så har det inte blivit direkt.

Den här veckan har absolut inte format sig så som jag hade önskat, men det är bara att svälja och ta. Jag har inte hunnit träna, jag har inte hunnit kramas med Johan och inte heller lägga tid på bloggen. ÅNGEST! Det kan låta löjligt, men alla tre delar är sjukt viktiga för mig för att jag ska känna mig i balans och vara nöjd. Jag har ju som några av er vet enorma krav på mig själv och när jag inte hinner vara den perfekta flickvännen, bloggaren eller vara duktig mot mig själv blir jag stressad och min egen ovän, vilket är = Irriterad, trött och lite deppig.

Jag kan i detta läge drabbas av panikångest, men eftersom NI mina vänner har gett mig världens bästa tips på hur jag kan undvika det har jag hittills sluppit. Hur ska jag kunna tacka er? Jobbet går i alla fall toppen och jag längtar till jag kan skriva lite mer om det.

Sådär ja! Nu är det nytt år och det betyder nya mål att nå. De bästa från förra året kopierar jag då det finns några saker jag vill och måste fortsätta jobba med. Här kommer min lista:

Göra något fint mot någon varje dag.
Typ berömma en vän, tacka extra för god service, hjälpa tanten på gatan och uttrycka min kärlek för någon jag tycker om.

Sluta upp med sådant som skadar min kropp…
Allt som kroppen inte gillar, det ska den inte längre få utstå efter det här året.

Ha en stor fest.
Det blev ju aldrig någon 25års-fest i somras, så vi slår på den stora trumman i år istället.

Komma in i min roll på Ivyrevel.
Det är mycket som är nytt och jag hoppas och tror att jag kommer att känna mig som hemma tidigt in på det här året.

Utveckla bloggen och Henrietta Fromholtz AB.
Podd, men vad mer? Någonting kul ska det i alla fall bli.

Få hela lägenheten klar.
Jag fixade förra årets mål med att köpa en ny lägenhet, men oj så mycket energi det tar. I år vill jag bli klar med den och sedan bara njuta. 

Bli ÄNNU mer spontan
Förra årets mål var att ”bli spontan”, så i år pumpar vi upp det och bli ännu mer.

Klä upp mig 4 gånger i veckan.
Jag blir piggare, gladare och mer effektiv när jag känner mig fin, och så måste jag faktiskt börja använda alla fina kläder jag har hängandes i garderoben. Vi snackar allt från kläder och skor till smycken och smink. Jag ska vara on top 4 gånger i veckan.

Springa ett lopp
Midnattsloppet är redan spikat.

Äta vegetarisk mat minst 4 gånger i veckan.
Jag mår verkligen bra av det och så är det ju himla gott också.

Släppa mobilen och datorn minst 2 kvällar i veckan.
Johan pitchade denna idé för mig här om dagen och jag är nog redo att testa.

Sluta vara snål mot mig själv.
Det är ju ett skämt så snål jag är mot mig själv. Jag har redan en färdig lista med dyra och fina prylar som jag ska få unna mig i år. Det är bland annat en alpresa, extra solresa, väska och en sjukt drömmig skjorta.

Bli en mer kärleksfull person.
Jag är ju inte den ”gulliga typen” tyvärr. Eller jag var det förr, en så hände någonting för några år sedan. Jag är inte alls otrevlig, men jag gillar lixom inte att pussas och kramas för mycket.

Känna mig stolt över saker som inte är 110 %
Jag har alldeles för höga krav på mig själv och i år ska jag lära mig att vara stolt för sådant som kanske inte blir sådär perfekt som jag vill.

Bli av med sockerberoendet.
Ja ni som har hängt med här ett tag vet ju att jag har grova problem. Det ska väck och jag ska försöka ersätta vardagsgodiset med popcorn, matiga smoothies och frukttallrikar.

I källaren på det här huset bodde jag hela sommaren år 2013. Det var som ni nog förstår inte särskilt glassigt och även långt ifrån känslan av en sommarledighet, men fan vad bra det var. Utan den sommaren hade jag ju inte stått på två ben idag, fått jobbet som PR Manager på Ivyrevel, haft världens bästa kille, vänner eller den här bloggen. Hur som helst, igår var jag tillbaka för att genomföra min 3-års uppföljning där man gör psykiska tester, intervju samt ”testäter”. Dessa uppföljningar genomförs inte på grund av att man fortfarande mår dåligt utan för att Mandoeterkliniken ska kunna försäkra sig om att sin tidigare patient inte har fallit tillbaka och även att deras metod faktiskt fungerar. Så att komma hit någon gång om året gör mig bara varm i hjärtat och det finns inget obehag.

Men till gårdagens besök som berörde mig något enormt. Jag Snapchatade på vägen dit och ända fram till dörren in till kliniken. Jag var tidig och slog mig ned i deras vardagsrum för att invänta mitt möte med en av Mandometerklinikens behandlare. I samma rum satt även en patient och vi båda tittade ned och höll på med telefonerna. Jag vågade inte kika runt om mig då det kan vara känsligt att ge blickar på kliniken.

Helt plötsligt avbröts jag och fick ta ur hörsnäckorna och titta upp: ”Förlåt om jag hoppar på dig, men det här är bara lite sjukt. Jag satt precis och tittade på din Snapchat och nu sitter du framför mig”. Jag blev såklart generad och smickrad, vi kramades och jag slog mig ned i samma soffa som henne. Hon berättade då för mig att mitt inlägg om min historia från frisk till anorexia till idag starkare än någonsin var anledningen till att hon satt där idag. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka då. Det går inte att förklara hur jag känner kring detta, men att jag har kunnat inspirera till att våga söka hjälp och satsa på livet är helt fantastiskt och jag är oerhört glad över att jag gjorde det för typ exakt ett år sedan. Vi pratade sedan vidare om livet i stort, drömmar som krossats, drömmar som uppfyllts och om vikten att lära känna sig själv ännu bättre.

Till dig som jag träffade: 

Att du tog dig modet till att berätta detta för mig, ge mig alla fina ord och kärlek var så jäkla fint. Det visar verkligen på hur stark du är och vilken jäkla power du sitter på, vilket jag även kände av att bara prata med dig. Den styrkan är så viktig nu och får mig också att förstå att du kommer att fixa det här. När allt är över, för det lovar jag att det kommer att vara en dag, kommer du att vara starkare än någonsin och ta världen med storm. Tack för att du gav mig en så fin stund. Fler borde vara så vänliga som du och vilja dela med sig, jag blev själv påmind om att jag måste bli bättre på det.

Kram!