Här satt jag igår och snackade ihop mig med min förläggare Alexandra. Febrig och dan, men ett måste. Fuck. Hon peppade mig i alla fall och jag känner mig inspirerad på nytt och taggad på att skriva.
Nu en fråga till er! Min bok riktar sig till både den som har fått diagnosen ätstörning, den som snuddar vid ätstörningar (typ kompenserar) samt alla som är anhöriga. Vad vill NI läsa om? Vad vill ni veta? Snälla hit me och inspirera mig! Det finns så himla mycket att berätta och till min hjälp har jag flera experter.
Jag sprang på den här tidningen igår när jag var och handlade. Det första jag tänkte var att Fanny är skitsnygg. Det andra: ”Vilket budskap ska jag ta in och leva efter”?
Härligt Fanny! Vi är redo för fler kroppsideal och det vill jag gärna läsa mer om. Jag mår bra av att läsa det här.
Men 2 cm snett ned från den rubriken hittar jag detta:”Fast rumpa & tonade abs”. Snacka om att trampa snett bredvid Fannys uppmuntrande. Den här rubriken sätter någon slags standard på vad som är ”rätt” och vad vi bör vilja uppnå, vilket är lika med hets i mina ögon. Med en tonad rumpa och abs, då är man ”bra”. Det är lixom det vi borde vilja uppnå.
Jag säger inte att det är ett dumt mål. Flera av oss gillar tonade abs och ska få ha / sträva efter det. Men på ett omslag av en tidning som når en bred massa, många unga tjejer och som står för ”fler kroppsideal” blir denna typ av rubrik fel. Och väldigt fel i just den här kontexten. Kunde inte hela tidningsnumret andas Fannys budskap?
Jag vill inte skälla på detta magasin och jag vill också påpeka att detta bara är ett exempel på någonting jag ser dagligen. Och med detta inlägg vill jag skicka en hälsning till alla journalister som jag ser sitter på ett enormt ansvar – Granska det ni skriver om hälsa. Varje litet ord påverkar mer än vad ni tror.
När jag stod i kön på Hemköp i fredags stod två unga tjejer (14-15?) bakom mig och diskuterade högt och flitigt. ”Ska jag köpa den?” (En godispåse) ”Ja, men du börjar ju vara nyttig i morgon. Köp den” ”Men jag kommer bara äta upp den…” ”Åh, fan vad jag hatar mg själv” ”Lova att vi går ut och springer i morgon då!” Diskussionen höll på fram och tillbaka i ca. 5 minuter och det kliade något sjukt i mina fingrar. När jag sedan packade min påse och tjejen stod i kassan och frågade sig själv en sista gång ”Ska jag köpa den?”, kunde jag inte vara tyst. ”Vet du vad! Du vill ha godis och hur kul är en fredag utan? Tråkig. Och så är du jättefin, så sluta fundera och köp påsen”. Hon köpte den och så tog jag min påse och gick.
Dagen efter när jag åter igen stod i godishyllan hade jag en familj runt om mig. Mamma, pappa och tre barn. Barnen fick max köpa 15 bitar var. Jag kan förstå den regeln, då barn inte ska äta för mycket socker. Men…. när jag insåg den stora anledningen till antalet ville jag bara ta med dem hem till mig. Barnen frågade om de kunde köpa med sig en chipspåse, popcorn eller Marabou att dela på och svaret kom snabbt från mamman: ”Nej, köper ni för mycket så kommer jag äta och då blir jag tjock”. GAH! Snälla. Lär inte dina barn att mänskligt snacks är farligt och att man blir tjock. Detta leder till att barn får en konstig relation till mat i tidig ålder, precis som tjejerna på Hemköp, och det i sin tur kan leda till en ätstörning.
MEN ÖVER TILL NÅGOT LITE ROLIGARE…
Jag sitter och glädjesnyftar i skrivande stund. Jag har precis sett trailern för filmen om Ted Gärdestad 3 gånger och jag snyftar av glädjen att den skapats. Ted Gärdestad är den bästa jag vet. Jag älskar hans låtar och lyssnar på honom dagligen. Det här kommer att bli en av årets alla höjdpunkter.
