Vilken underbar måndag man vaknade upp till idag då! Jag tog lätta steg ned för Skeppargatan och längst med Strandvägen.

Där jag började med att möta upp Tess och Pålle på Strandvägen 1 för en mysig frukost.

Tess bjöd med hälsningar från DAY – så fint – och jag åt deras laktosfria yoghurt med bär och nötter. Yoghurten var magi! Ni vet så himla krämig och smakrik.

Sedan tog jag min vårsköna i handen och trampade bort till jobbet.

Jobb jobb jobb och så pausade jag med en smoothie som var det enda jag fick ned i magen vid lunch. Trycket på bröstet gör att varken luft eller mat går ned i omgångar….

Nu på kvällskvisten tog jag mig i kragen, mötte upp Pålle och tog mig bort till Fashion Week.

Jag har inte tid att gå på alla visningar nu under veckan, men STAND var kul att jag hann se. Vackra ting i skinn såklart, men några av deras fuskpälsar var de som fångade min uppmärksamhet mest.

Sedan tog vi trappen upp till en av Grand Hotels svitar där Glitter styrde supermys. Och livets jäkla smyckes bonanza.

Vi fick alltså plocka hur mycket smycken vi ville. Och jag gick crazy. Såklart. Ni vet ju om min kärlek till örhängen.

Sedan sa jag – tack för idag. Med ett leende på läpparna.

Nu är jag hemma igen har precis ätit upp resterna av gårdagens fajitas och nu blir det nog det senaste avsnittet av Bron.

Puss

Bubbel på Riche dagen efter allvarligt besök på akuten? Yes. Jag fick komma hem sent igårkväll efter miljoner av undersökningar och lyckades då få en bättre sömn. Mitt hjärta är knasigt och nu ska en utredning påbörjas för att se vad det är som är knas. Till dess: Andas så gott det går, ta det lugnt med allt och njut av det som får dig att må bra.

Vilket är lika med BERGHS-BRUDAR. Jag kallar oss så fortfarande då det faktiskt var på Berghs vi lärde känna varandra och för att ni ska förstå vilka som är på bild. Alltid lite extra tydlig här i bloggen!

Det var länge sedan vi alla sågs nu och därför krävdes det en ordentlig update som kartlagde några månader tillbaka. Någon har snart pluggat klart (igen) och med en helt ny inriktning, en annan har bott i Washington och precis kommit hem och vissa har gjort en livsförändring.

Kärlek på dessa! Jag glömde faktiskt helt bort min tunga andning när jag satt här pch bjöds in till att skratta bort all smärta, vilket var underbart!

Lite komiskt…. eller snarare lite häftigt. För några år sedan satt vi som studenter och hade det livet på Lion Bar med en öl för 30 kr i vår hand. Nu möts vi på Riche med andan i halsen efter en intensiv dag på jobbet där vi alla kommer springandes från alla möjliga håll. Det är allt från marknadschef i matbranschen och projektledare på framgångsrika PR-byråer till egna företagare. Så ball!

Min dag som startade deppigt vände och blev helt magisk. Och när jag kom hem stod en vegansk låda från Holy Greens hemma på köksbordet.

Glasnudlar, jordnötter, broccoli, paprika, groddar och annat gott. Mums! Till efterrätt tog jag en kik i påsen bredvid från Sophie by Sophie…. där det låg smycken till ELLE-galan.

Hej vänner. 

Jag kikar in här snabbt innan läkaren ropar in mig igen. Och ja. Jag befinner mig i skrivande stund på akuten och då tänker säkert många av er: ”Men herregud! Igen?”. Jag säger det samma. Jag har tidigare i dagarna diskuterat en potentiell ångest, men jag bokade ändå en tid hos en läkare då min andning varit så dålig under en längre tid nu och det visade sig vara hjärtat.

Jag har spenderat 2 timmar på Lill-Jans läkarmottagning som gjorde alla möjliga tester, och med en väldigt bekymrad min. Såklart blev jag väldigt orolig då. Det hela slutade med ett EGK-test och efter det skickades jag upp till akuten. Och nu sitter jag här med ett papper i handen som säger att mitt hjärta slår knasigt och med vetskapen att det skulle kunna vara en inflammation i min hjärtmuskel. Det suger.

Jag hatar att jag har haft sådan otur med min hälsa. Och minst lika jobbigt är det att min smärta aldrig kommer gå att beskriva för någon annan, vilket gör mig rädd för missförstånd och förutfattade meningar. Vad ska alla snart börja tro? Suck… Det cirkulerar i mitt huvud just nu.

Ångest, det kan jag ta. Men när jag sitter här för någonting fysiskt…. Ja då går inte tårarna att hålla inne. Jag är livrädd och skriver ett blogginlägg för att känna mig lite levande för en stund. Låtsas vara stark.

Jag hatar att jag i flera månader framstått som världens svagaste människa. Jag vet att jag inte borde tänka så, men fasen så svårt det är när man väl sitter här. Jag ska egentligen bara tänka: Låt mig bli 100 % bra. Skit in da reeeest! 

SparaSpara