Så glad över att vi tog oss ned till Linköping i går kväll. Vi fick både pasta bolognese á la Alexandra och Victoria och 20 mil mindre att köra idag. Lovley! Nu har vi precis gasat iväg och jag sitter i bilen och jobbar snabbt som attan för att hinna med allt innan vi lämnar Sveriges gränser. Just nu pillar jag på en presentation om Wrapps ambassadörsprogram som jag snart drar igång samt punkter som Filip & Fredrik ska utgå från när de spelar in nästa veckas podcast-avsnitt. Ni har väl inte missat att vi sponsrar deras pod?

Prat prat och över till att jag är så sjukt taggad på den här bilresan! Minns inte senast jag bilade någonstans? Följ med på Snapchat vetja! –> @hfromholtz 

Fick jag ett charmigt och mumsigt bud till kontoret.

Allt var så nytt att jag inte förstod vem som hade skickat det. Men det var såklart från Johan.

På kvällen bjöd han på sushi och sashimi på Råkultur och efter det sov han för första gången hemma hos mig. Minns det som igår och jäklar så fort tiden har gått.

Igår åt vi middag med Caroline och Andreas, mina kära vänner som gifte sig här om veckan. Vi tänkte slå till på mysiga Ponte Fiore på Strandvägen, och jag var sjukt inställd på deras carpaccio, men det slutade med Ciao Ciao runt hörnet. Så kan livet se ut när man är lite lat och trött.

Andreas åt pastan med oxfilé och Johan pizzan med bresaola som var ruggigt god. Pizza är ingenting jag trånar efter och det krävs en del för att få mitt ”mmmmm”, och denna hade de lyckats få väldigt tunn, krispig och smakrik. Bresaola är i för sig ett starkt kort.

Carro åt min favoritpasta med salsiccia och jag en tallrik med gratinerade musslor, grillade scampi, kräftskärtar och någon mumsig vitlöksröra som var super. Helt klart en rätt att beställa igen!

 Efter middagen tog vi ett glas till (två, tre och fyra för vissa) och tjöta om allt från skit till viktiga samhällsfrågor. Mycket om planeringen inför bröllop, livet som gift, sjuka historier om uthyrda lägenheter och hur kul den här sommaren skall bli.

Åh vad jag älskar mina babbelmajor! Allas käftar är lika stora och lika roliga. Vid tio avslutade vi och jag och Carro sa: ”Hej då! Ses på jobbet i morgon”. Det är så lyxigt att ha en av sina äldsta och närmsta vänner även som kollega. Det här var en perfekt sista kväll innan dem far iväg på biläventyr i Frankrike och jag och Johan bilar ned till Mallis.

Nu har jag precis kommit hem och ikväll är det C H I L L och libanesiskt från Beirut Café som står på schemat. Jag är extremt trött i huvudet och min kropp ännu värre. De båda skriker efter semester, men just nu efter en lugn och skön helg. Jag ska inte göra någonting mer än att äta mysiga luncher och bara vara.