Henrietta Fromholtz

Det var många funderingar som forsade genom mitt huvud under promenaden till jobbet i morse. Jag lämnade lägenheten med en sur sista mening till Johan och smällde sedan igen dörren. Och så ångrade jag mig direkt efter, men var för stolt för att vända. Klassikern! Tonårsfasonerna smög sig fram lite lätt.

Det enda härliga i promenaden var samtalet med mamma och pappa samt fönstershoppingen utanför WOS på Hornsgatan. Alla deras örhängen är som ett gäng maränger.

Det har varit flera grejer den senaste tiden som stört mig och som bara sipprade ut i ett enda stort svart morgonmoln. Jag orkar inte vara en surmaja idag, men det här är min dagbok och jag måste få vädra.

1. Det är flera i min och Johans närhet som har ifrågasatt min synlighet på nätet. Inte direkt till mig utan till Johan och andra. Om han tycker det känns OK osv, samt pratat allmän skit om detta bakom min rygg. Det gör mig ledsen. Många i branschen umgås ju med vänner som också jobbar i sociala medier, men det gör inte jag och därför kan jag ibland förstå deras undran. Samtidigt tycker jag att man ska ge f*n i att ifrågasätta någonting ens kompis brinner för och älskar att göra. Jag är varken elak eller osmart och därför har jag koll på vad jag pysslar med. Och Johan kommer inte till skada.

2. Jag gör av med så jäkla mycket pengar just nu. SLUTA HENRIETTA!

3. Lägenheten ser ut som en enda stor mellanlandning.

4. Jag hittar inte stolar till mitt matbord. Någon som har ett tips? Jag vill inte ha Y-stolar. 

Den här veckan = Aousch!

Way Out West var verkligen en upplevelse som jag tar med mig och gör till en årlig grej, men herregud så trött jag är. Fortfarande. Fest och alkohol från morgon till kväll 3 dagar i sträck är jag inte van vid (tack för det!) och nu känner jag mig trög. Megatrög vid kastrullen hemma, dum i kluriga jobbfrågor osv. Jag har kämpat hårt för att närma mig normalläge och har testat på lite olika tekniker. Söndag, måndag och tisdag har jag fokuserat på godiset, pyjamas och tidigt i säng. Det har inte fungerat. Så idag gick jag på en helt annat linje: En lång promenad till jobbet ( Östermalm till Liljeholmen ) och vid lunch blev det en lång tur på löpbandet. Massa fisk i magen också. Jag har bara ätit fisk sedan jag kom hem och ikväll blir det vegetariskt. Ingen dietgrej, bara en ”gör-kroppen-glad-grej”.

Men ska vi kika in i min kalender kanske?

Torsdag:
”Uppstartsmöte” – Jag börjar dagen med ett möte på kontoret i stan innan jag åker ut till Pernod Ricard igen. Byrån jag snart börjar jobba för har fått en ny (och ASKUL) kund och jag är en i teamet. På kvällen är det middag med Teschen och Cissi som gäller.

Fredag:
”Hallwyllska, Forni, Whyred & Nivea” klockan 12.00 och jag vet att det vankas 3-rätters lunch och en superstart på helgen. På kvällen ska jag bli födelsedagsfirad av lite vänner över en middag. En lite rajtantajtan-middag tänkte jag. Hihi.

Lördag:
”HIPP HURRA TILL MIG” står det. Jag lär få en festlig frukost och något paket, men efter det tappar jag födelsedagskonceptet helt. Jag ska på brunchfest och efter det bort på middag med TicTail. En festlig dag blir det i alla fall. Kanske en VLOGG-insplening också. Vad tror ni om det? ”Födelsedagsfrukost & Henrietta på galej”?

Söndag:
”Städa upp ditt liv” = Städa lägenheten och rensa ut kläder som inte passar.
”Wall of Art” – Måla 3 verk som jag ska sälja på Wall of Art inom kort.
”Ett brev” – Jag ska skriva ned mina känslor. Beskriva hur sårad jag har blivit. Sedan ska jag skicka brevet till den skyldige.

Kommer jag palla med dessa dagar mån tro? Vi gör ett försök!

Under Way Out West lanserade Metro kampanjen #VarInteEnDouche. Heja! Och faktiskt en väldigt passande kampanj för mig att bli boostad av just i stunden.

Skitstövlar finns ju överallt nästan varje dag, men här om dagen stötte jag på en riktigt riktigt dum jävel som såklart betett sig illa över nätet. Personen jag pratar om gör det i skrivande stund och det gör verkligen ont inom mig. Så ont att tårarna rinner. Det ska också tilläggas att jag redan har fått en spark. Så en spark på spark lixom.

Jag är och har alltid varit en stridslysten person, så jag kommer absolut inte låta denna händelse som just nu pågår rinna ut i sanden, men jag ska försöka tygla mig själv och inte göra ett stort blogginlägg om det. Blogginlägget hade hetat: Vuxenmobbning. Det hade varit någonting ni! Men jag ska vara den större människan den här gången. För jag är inte en douche.

Varför ska hat ligga närmre till hands än kärlek?