Henrietta Fromholtz

Igår avslutade jag den ’lilla lördagen’ med att möta upp Lollo för en mysig after work på Zink. Där satt vi några timmar och varvade tjejsnack med rödtjut. Mest tjöt om det härliga livet, men något vi också snackade om var det här med sociala medier, om skiten man får när man är aktiv i kanaler som Instagram och Snapchat. Lollo är som jag, alltså rätt flitig på Instagram, så det var intressant att höra om hennes upplevelse av skitsnack och se om den var lik min. Såklart den var. SUCK! 

Jag blir förbaskat trött på att det finns så många som fortfarande inte fattar att personer de ser som ”löjliga” och gärna snackar skit om, egentligen bara är smarta. Att lägga tid på skitsnack om en sådan sak är både taskigt, pinsamt och väldigt omodernt. Har man inte fattat möjligheterna med dessa kanaler än är man rätt dum tycker jag. Alla kanske inte vill, men då ska man ändå inte ge sig på andra.  

Som tur är upplever jag knappt något skitsnack längre. Jag tror att det beror på att jag sedan en tid tillbaka slutade bry mig om vad andra tycker och tänker, vilket fler måste börja göra. Jag får nämligen ofta höra många som säger att de skulle vilja starta en blogg, men att de inte vågar. Och anledningen till det är oron över vad omgivningen ska tycka. Känner du igen dig? Testa då att fråga dig själv – Varför vill JAG göra det här och vad ger det MIG? Mitt svar blir: Jag gör det för att det är kul, jag bygger mitt varumärke, jag lär mig mer om sociala medier vilket underlättar mitt jobb, jag får ett större kontaktnät som alltid är bra att ha och så fotar jag mer, vilket ger mig en schysst minnesbank. Inget jag tackar nej till.

Avslutar med att säga – Våga gör det du vill och var stolt över det.

När man börjat dagen med ett svettigt träningspass är det svårt att säga annat än “Vilken dag!” när man går och lägger sig. För er som är nya läsare kan jag berätta att kör jag och mina Wrapp-brudar just nu kör ett boot camp tillsammans med Super-PTn (och Metro Mode-bloggaren) Fannie Redman på Kampsportslabbet. Hon tränar alltså inte bara superbloggare som Petra Tungården. Tidigare har det inte varit några som helst problem att vakna tidigt och gå dit, för har typ bott i porten bredvid. Men nu när jag flyttat till Kungsholmen blir det här boot campet lite mer av en process för en lat jäkel som mig. Därför har jag de två senaste gångerna tryckt på snooze när klockan ringt vid 06 och sovit vidare. Riktigt korkat! Det var SÅÅ nära att det hände idag igen, men tack vare att mitt gull drog mig upp ur sängen och följde mig hela vägen, hände det inte. Tack! Det gjorde att min dag blev så mycket bättre.

Ps. Om du tycker att träning är tråkigt borde du gå till Kamsportslabbet.

Jag och Anne var rätt nöjda efter passet och firade med lite dingel i stången innan vi gick till kontoret.

Innan vi gick ville Fannie visa vad hon kan hjälpa mig med. 

Men då visade jag att det inte behövs. Hehe. 

Då sa hon ”Du har rätt”. Ps. Ni hittar Fannies blogg här!

Jag har ju smått börja berätta om mitt tidigare liv som sjuk, och att allt började med att jag tränade galet mycket. Därför är jag noggrann med att ha lite distans till det. Tränar gör jag endast när jag känner för att göra det. Känner jag aldrig för det får jag pusha mig själv lite (som i morse), för träning får mig ändå att må väldigt bra. Ville bara säga det. För detta inlägg vill jag inte ska pressa någon till träning. Jag är egentligen en liten latmask 😉 

Jaja, nog om träning. Ska strax lämna Wrapp och promenera bort till Zink som bjuder på en AW med Lollo.

Talk to you later <3 

Såhär i början på veckan är det inte mycket annat än jobb, pojkvän och mat i mitt liv. Klagar absolut inte. Jag menar, jobbet är spännande, killen härlig och maten god. Ikväll lagade vi som vanligt asiatiskt. Det är alltid det jag är sugen på när klockan slår 5, så varför göra något annat? Fick ett samtal vid lunch: “Kan du bestämma middag, det enda är att jag är sugen på kyckling och något varmt”. Jag plussade mitt och Js sug, alltså asiatiskt + varm kyckling, och bestämde mig för att göra asiatiska kycklingbiffar. Till det åt vi stekt broccoli, sallad och gårdagens ingefära- och sesamdressing.

Fick panik när jag lade fram allt på bänken.”VI GLÖMDE KORIANDERN!”. Men men, livet kan inte alltid vara perfekt så vi körde utan.

Rör ihop alla ingredienser till biffarna: 400 g kycklingfärs, 4 salladslökar, 1 röd chili, 2 stora vitlöksklyftor, 2 msk fisksås, 1/2 lime, ca. 3 cm riven ingefära, sesamolja, 2 msk sesamfrön, salt, svart- och vitpeppar.

Stek på hög värme till att börja med, gärna i sesam- och rapsolja. Sänk sedan och låt de ligga i pannan en stund. 

Mitt hjärta fick hacka sallad. Hehe..

Vips så var maten klar! Snabbt, enkelt och gott. 

”Johan, du vet vad du ska göra innan vi äter… Var är kameran?” 

Att hacka grönsaker räcker inte här hemma, därför fick han ansvara för kvällens dukning. Fint Johan! 

En väldigt bra tisdagsmiddag som alltid.

Nu sitter jag i soffan, läser bloggar och dricker ett glas jordgubbssaft. Ler stort och känner mig fortfarande som en ny människa efter helgen, tror jag sagt det högt cirka 10 gånger idag. Är så nöjd och glad över den känslan. Ska inte sitta uppe länge ikväll, i morgon ringer nämligen klockan vid 06. Ska gå och bli mördad av Fannie på Kampsportslabbet. Är riktigt laddad efter en 2-veckors paus. Önska mig lycka till, det behövs alltid innan jag går dit.